Aftonbladet – 24 juli 1869, sida 3

Brissel, hvarest det 1864 uppdagades af bibliotekarien Wieselgren. Det är det andra fullständiga exemplaret af boken; det enda låterstående, inropadt 1737. påöfverste GylIlengrips bokförsäljning af den store boksamaren presidenten Rålamb, undgick lyckligtvis förstörelsen vid hans biblioteks brand 1751 loch förvaras nu jemte den öfriga delen af hans böcker på Sundby i Upland. Ett halft exemplar finnes dessutom i Skara elementarI läroverks dyrbara samling: I Arbetet, som enligt vanliga bruket under I det typografiska seklet ej har någon egentlig titel, begynner med en rubrik: Ineipit vita siue legenda cum miraculis domine Catherine sanete I memorie filie sancte Birgitte de regno Suecic och bär i slutet angiften: Impressum Holmis, hvarigenom dess svenska ursprung är sati utom tvifvel. Det innehåller först helga Katarinas lefverne af Vadstena-brodern Ulpho (1 1433) samt. sedan, på 46 sidor, en berättelse om hennes underverk före och efter döden, afgifven af en år 1469 af biskop Henrik i Linköping nedsatt kommission, som slöt sina. arbeten vid 1474.. Det är denna omständighet som utgör det vigtiga inre beviset för bokens ålder. Ty åren 1475—77företogs, sannolikt just med anledning af nu nämnda kommissions berättelse, en förnyad omfattande undersökning vite et miraculorum 8. Catherine Vadstenensisc, under led ning af erkebiskopen, biskopen i Linköping m. fl. höge andlige herrar. Det är sålunda klart, att utgifvandet af den äldre undersökningen skulle varit en åtgärd utan all praktisk betydelse, sedan den yngre och vigtigare gjort den föregående öfverflödig, och att följaktligen den förstnämndas tryckning egt rum, innan resultatet af den senare blef bekant; således före 1477 ,och efter 1474, eller under åren 1475, 76. Andamålet med båda kommissionerna var att verka för Katarinas kanonisation, och utgifvandet af arbetet kan sålunda ej heller ha haft något annat syfte. Men redan 1482 tillät påfve Sixtus IV hennes offentliga och enskilda tillbedjande i hela norden, och om boken blifvit tryckt efter denna tid, skulle hon sålunda utan tvifvel der kallats Sancta Catharina, hvilket nu ej är fallet, och hela utgifvandet af kommissionsberättelsen varit fullkomligt öfverflödigt. Med dessa inre bevis stämma de yttre, af bokens typografiska förhållanden hemtade, alldeles öfverens. Så saknas uppgift-om böktryckare och år, ett särdeles märkligt kännetecken på ålder; så finnas vidare blott tomrum för de stora begyonelsebokstäfverna i styckena, då redan i Dyalogus creaturarum de flesta äro tryckta svarta i pressen; så saknas vidare paginering och kustoder, hvaremot arksignaturer finnas. Stilen är en temligen stark cicero-schwabach (8. k. gothique); hvilken ej återfinnes i våra andra paleotyper, ett bevis för, att boken ej tryckts af Snell eller Johan Smed SR våra äldste kände boktryckare, utan sannolikt af någon utskickad från ett af norra Tysklands tryckerier, af ungefär samma slag som Snell (hvilken äfven tryckte:i Odense 1482). Arbetets innehåll gör det, oafsedt dess sällsynthet och typografiska märkvärdighet, väl förtjent att bemärkas, Lefnadsbeskrifningen, yttrar kongl. bibliot. Klemming, af hvars framställnirg vi här ofvan sökt ge ep öfversigt, är den enda källa vi ännu hafva för kännedomen om en at våra märkligaste qvinliga personligheter, som icke torde öfverglänsas af någon annan än modren, den heliga Birgitta sjelf. Begåfvad med samma brinnande tro, fromhet och andliga kraft som hon, synes Katarina hafva afstått från all egen verksamhet, för att egna sig åt modren och lefva endast som hennes medhjelparinna. Åfven efter Birgittas död fortfar denna tjenst. Katarina hemför hennes lik till Vadstena, öfvertar der hennes verk, återvänder till Italien arbetar i åratar för att genomdrifva enhes kationisation, samlar heuzeS uppenbar relser och mirakler, sätnt tyckas åtmnestOne utverka den påfliga bullan för henties orden och :privilegierna för Vadstena kloster. Förmodligen är det i denna sjelfuppoffrande sträfvan vi hafva ätt söka orsaken, hvarför hon icke uppträder som författarintia; ty.den ära man tillagt henne i detta afseende (som förf. till Sicelinna tröst) hafva vi visat vara endast diktad; och om förhållandet verkligen varit annorlunda, skulle säkerligen hennes biografi icke förtegat det: -Afdelningen -för underverken, alla bekräftade af trovärdiga vittnen, visar oss rika exempel på trons och fantasiens förmåga, på de psykiska krafternas mäktiga omgestaltande inverkan. Men äfven om vi ställa oss på deras ståndpunkt, hvilka helt och hållet förneka dessa miraklers faktiska sanning, finna vi dock att de ickesakna ett visst intresse; forskarne i kulturhistorien skola nemligen bland dem träffa flera drag som förtjena äntecknas. Exempel anföras härpå; men det redan anlitade utrymmet hindrar oss att meddela dem. Vi hänvisa derföre forskarne till boken sjelf, hvars bekants skap säkert skall blifva för dem fruktbärande. Taflor ur Göteborgslifvet af Sylvia II. (Stockholm 1869.) Då vi för ett par år sedan anmälde den första samlingen af dessa taflor, påpekade vi huru betydliga framsteg författarinnan med densamma voiort. och hvilken