Aftonbladet – 23 juli 1869, sida 3

finna honom framfusig eller otymplig. Det oaktadt började han snart åter blifva orolig vid tanken på den gemål, från hvilken han nu skulle skiljas och som han betraktade med motvilja och dock var ytterst nyfiken att få återse. Besöket i hans barndomshem hade väckt värmare hågkomster af den vackra lilla plågoanden, som, sedd genom perspektivet af flydda år, snarare fått utseende af en nyckfull elfva, än af den lilla hexa han brukade tycka henne vara. Hans nyfikenhet hade blifvit ytterligare väckt genom åsynen af hans rival Narcisse, hvars qvinliga smak för grannlåter, obetydliga personlighet och ringa skicklighet såsom ryttare, ingåfvo sir Marmadukes lärjunge ett visst undersamt förakt för den qvinna som kunde föredraga en så omanlig friare. Sidney skulle följande dag presenteras i Louvren vid eftermiddagsmottagningen, och sir Francis erbjöd sig att också medtaga unga Ribaumont. Berenger rodnade och yttrade något om sin klädsel, och Sidney åtog sig vänligt att komma och öfverse hans garderob. Denne unge herre var en af de kinkigaste eleganter på sin tid, men han blef förundrad öfver att den drägt hvari Berenger uppträdt vid engelska hofvet skulle blifvit af någon förkastad. Den var af perlfärgadt sammet, kantadt med rosenrödt sidensars och till form och fason på yttersta modet, öm ej,, som ambassadören vänligt anmärkte, vår unge lord Ribaumont önskade vara en af monsieurs utvalda, Klädd i denna drägt och med det dyrbara perlbandet lindad omkring den lilla mössan med hägerrg som kokett satt på sned på hans ockiga hufvud, tog Berenger plats bredvid den brunögde, brunlockige Sidney, som bar en drägt af hvitt och karmonsinrödt sidensars, i ambassadörens stora statsvagn,fdragen