Aftonbladet – 22 juli 1869, sida 3

På alldeles inga vilkor. Har jag icke sagt er att den ene är vid drottningens och den andre vid enkedrottningens hof? Jag skall sjelf presentera er, om ni blott vill tillåta mig föra er an. Mycken tack, monsieur, sade Berenger; men min morfaders önskan var att jag inte skulle förlora någon tid innan jag begaf mig till hans gamle vän sir Francis Walsipgham och jag bör rätta mig efter hans tanke angående mitt uppträdande vid hofvet. I detta afseende var Berenger obeveklig och frågade icke efter hvad chevaliern pratade om att hofvet skulle tycka så eller så. Slutligen blef han dock både trött och otåNig och upprepade temligen häftigt att han icke brydde sig om hvad hofvet tyckte, utan blott: önskade uträtta sitt ärende och resa hem igen, hvarvid hans slägtinge ryckte på axlarne, och mumlade hörbart för sig sjelf Ah, hvad vet han! Han skall ångra sig, när det är för sent; men jag har gjort mitt bästa. Berenger brydde sig föga om detta,..utar ropade Landry Osbert och bad honom med ett par af hans män, taga svärd och bälte och följa honom på en vandring genom Pa ris. Han gick med en känsla af att hatv: undsluppit ett obehag, mer innan han gåt många steg var han tvungen att vända si om och förmana Humfry och Jack, att ick Igå genom gatorna med handen på svärde loch med en min som om hvarje fransman d I mötte vore deras naturlige fiende. Mycket höga voro. husen, mycket trång och ytterst smutsiga voro gatorna, men hä loch der såg man den öppna framsidan af ej I ytterst lysande köpmansbod och kavaljerer granna drägter trängdes på gatorna. Äfve I de bredare gatorna lemnade föga utrymm . för de ståtliga ryttare som galopperade frar