Aftonbladet – 22 juli 1869, sida 3

b UTRIKES, FRANKRIKE. Om den fransk-belgiska jernvägsfrågan har Kjöbenhavnstidningen Dagbladet bekommit följande intressanta och, såsom tidningen försäkrar, pålitliga meddelande: Förhållandet mellan Frankrike och Belgien har på de senare åren varit spändt, och icke ringa misstroende rådde mellan de båda regeringarne, isynnerhet efter Luxembourgaffären. För att åstadkomma en förändring härutionan skickades Lagueronniere i fjolsåsom franskt sändebud till Brässel, och der erbjöd sig i jernvägsfrågan en sak, som kunde begagnas såsom utgångspunkt för nämnda bemödanden. Den engelska pressen har beskyllt detta franska sändebud för att ha uppträdt med stränghet mot Belgien. Detta eger möjligen sin riktighet; men han har derigenom i alla fall blott gagnat båda länderna, då han tydligt har visat, att kejsarens RT var fast besluten att icke gifva efter i hufvudsaken; Följden häraf blef, att kabinettet i Wien, kanske till och med det preussiska, harrådt ministåren i Brössel att icke envisas i denna fråga, hvilken kunde medföra kombinationer, som strede mot de hämnda ländernas intressen. Härigenom förklaras den framgång, som den franska diplomatien haft i saken, För första gången har Belgien medgifvit den franska regeringen att inblanda sig i dess egna angelägenheter. Då denna hufvudpunkt väl blifvit uppgjord, var det en lätt sak för den franska kommissionens medlemmar att göra konseqventerna deraf gällande i Paris, Resultaterna af den nu afslutna konventionen äro betydande i ekonomiskt, politiskt och isynnerhet strategiskt afseende. De utgöra begynnelsen till en handelsunion mellan Frankrike och Belgien, och sförhållandet mellan dessa båda länder måste i framtiden nöd: vändigt bli mera intimt i politisk mening. Hvad det strategiska beträffar, må det anmärkas, att Blächer år 1815 trängde in i Belgien genom Maasdalen och derigenom afgjorde Waterlooslagets öde. Under Luxembourg-affären för två år sedan var det Preussens plan att angripa Frankrike likaledes genom Maasdalen. Nu deremot har det franska östra jernvägsbolaget fått bedrifvandet af den luxembourgska jernbanan sig tillförsäkradt, och denna bana går ända till Pepinster och Lättich samt utsträcker. sig till de holländska hamnarne. Denna vidsträckta linie, som löper parallelt med Rhen, är nu för framtiden stängd för strategisk inverkan från Preussens sida. Vidare får Frankrike rättighet att anordna direkta bantåg långs Rhenfloden från Basel till Antwerpen, hvarigenom denna stads hamn, hvilken nian på engelsk tillstyrkan velat befästa mot Frankrike, nu sättes i ständig beröring med Frankrike. Huru man derföre än betraktar saken, har Frankrike vunnit betydliga fördelar genom konventionen, om också dessa först framdeles skola visa sig. ; Af franska tidvingar finner man nu, att den nye undervisningsministern är deputeraden och f,-d. dekanus vid juridiska fakulteten i Poitiers Bourbeau, och det har således icke bekräftat sig att den fordna undervisningsministern Durny, såsom från flere håll uppgafs, skulle behålla dehna portfölj. På kejsarens anmodan har: presidenten Schneider förfrågat sig hos lagstiftande kårens byråer, huru lång tid efter deras mening skulle erfordras för granskningen af de ännu återstående 55 valfullmakterna. Svaret blef att 47 af de 55 valen säkerligen utan svået skulle kunna granskas: och godkännas på 14 dagar eller möjligen ännu kortare tid Imen att de öfriga 8 valen skulle. föranleda temligen vidlyftiga debatter. NORD-TYSKLAND. Preussiske krigsministern general Roon säges vilja införa en ny modell af tändnålsgevären i armen, sedan det med denna modell anställts flera försök af en dertiil nedsatt komite. Att börja med skulle två baItaljoner beväpnas med dessa nya gevär oc företaga skjutöfningar med den under näst kommande Augustii lägret vid Spandau. Konung Wilhelm säges skola öfvervara skjutöfningarne.