Aftonbladet – 22 juli 1869, sida 3

Men jag glömmer att herr baronen är nugenott. Jag är en medlem af engelska protestaniska kyrkan, sade Berenger litet sträft. Godt; ni bar då kommit just i rätta ögonolicket, predikningar äro på modet nu. Om vår lilla abbå här ville segla med god vind, skulle han kasta bort sitt breviarium och studera Calvin. Berengers uppmärksamhet drogs derföre ill abbön; en ung man omkring tjugu år hvars drägt var mörkare än de öfrigas, men alla andra hänpseenden lika ytterst elegant som deras, utom det att hans hatt liknade dem presterna vanligen brukade. s Calvin skulle aldrig kunna ge honom det feta stiftet Seligny, sade en annan af sällskapet; breviariet är den säkraste spekulationen. ; Ah! Baron de Ribaumont kan säga er att stiften icke heller äro så säkra. Låt den der amiralen få öfverhand bara, och vi skola få se Mericourt, den lycklige yngste brodern till åtta syskon, utdrifna ur sina kloster och från sina stift, återvända hem till herr markisen, som förmodligen med faderlig glädje mottager sin familj. a Chevaliern började se litet missnöjd ut och vinkade åt Berenger, som närmade sig och fick veta att Narcisse hade skaffat bostad åt honom och hans följeslagare på ett af de stora värdshusen, hvarför Berenger tackade samt inbjöd chevaliern att blifva hans gäst. De intågade just nu i staden, der de ytterligt trånga och smutsiga gatorna framställde en sällsam kontrast mot de präktiga palatslika gårdarna, som här och der, skymtade fram genom de hvälfda portarne. Komna till värdshuset redo de genom en sådan hvalfport och in på en gård, som skulle varit präktig om den varit ren. : Enskilda rum