Aftonbladet – 22 juli 1869, sida 3

Länsstyrelsernas första årsväxtberättelser. Södermanlands län: Förhållandet med de särskilda sädesslagen och Sn torde i allmänhet befinnas vara följande: Hvetet, som mycket odlas och hvars blomning pågått och ännu pågår under en sedan några dasar inträdd varm och torr med mild blåst förenad väderlek, lemnpar, om densamma får fortfara, hopp om rik skörd. Rågen, ortens hufvudsäde, hvilken, liksom hvetet, till följd af några under försommaren fallna, strida och hårda regn, å mera tätbevuxna åkerfält lagt sig, men genom derpåföljande torr och blåsig Juft åter kunnat någorlunda resa sig och hvars blomning, ehuruväl emellanåt afbruten af regn och kyla och såväl derigenom som af ofvannämnde orsak dels blifvit något förlängd, dels försiggått något ojemnt, dock i allmänhet kan sägas hafva egt rum under temligen tjenlig väderlek, är starkt vuxen å halmen, har stora och vackra ax samt gifver, om varm luft och torr väderlek förblifva ihållande, jemväl löfte om god, kanske rik skörd. Väårsäden af ärter, vicker, korn, hafre och blandsäd, som å sankare och mindre väl afdikad mark till hågon del lidit af frost och väta samt mask, hafva dock i allmänhet ett frodigt utseende och torde väl, om nuvarande gynnsamma väderleksföra hafva varaktighet, komma att gifva god skörd. Lin och hampa äro så nyligen uppkomna, att något omdöme om den blifvande afkastningen ej ännu kan afgifvas. Enahanda är förhållandet med potates och rofvor, hvaraf den förstnämnde rotfrukten dock före ter ett vackert och jemnt utseende. Gräsväxten, som först i dagarne börjat allmän: nare afmejas, visar sig — om man undantager nå: gra förlidet år igenlagda vallar samt kärrängarne af hvilka de förstnämnde tagit skada af nämnde års starka torka och de sistnämnde lidit men af detta års kyliga väderlek och der växtligheten är jemförelsevis mindre god — såväl å de artifi ciella som naturliga ängarne särdeles ymnig och gifver hopp om rik skörd.