Aftonbladet – 22 juli 1869, sida 2

STOCKHOLM den 22 Juli. Magistratens hastigt påkomna brådska i: råga om riksdagsmannavalet för hufvudstalen utgör fortfarande samtalsämnet inom alla cretsar, der man har något intresse för allmänna angelägenheter. Man uttömmer sig i gissningar och förmodanden om hvad som kan ha föranledt nämnda eljest mycket säfliga och betänksamma kommunala auktoritet till en sådan kupp, som onekligen bär vittne om en viss vaskliot och oförskräckthet i förhållande till den allmänna meningen, men der? emot icke ådagalägger mycken klokhet eller synnerligt stort intresse för ett godt och på moget öfvervägande grundadt valresultat. Man har ännu icke fått höra några verkliga motiver för denna åtgärd och det vill synas som skulle den kotiima ätt förblifva oförklarad och ofattlig, utom möjligen för något ringa antal af invigda, hvilka dock i sådant fall behålla sin visdom för -sig sjelfva. Pressen inom hufvudstaden har samstömmigt gifvit luft åt den ovilja som magisträtens beslut framkallat hos valmännen. Såväl Nya Dagligt Allehanda som Dagens Nyheter ha uttalat det bestämdaste ogillande af åtgärden. Ett undantag i detta hänses ende finnes likväl: Stockholmsposten är utom sig af belåtenhet deröfver, att riksdagsmannavalet kommer att hållas så långt förrän någon menniska trott och anat. Det är blott skada, att deniie Vår värde köllega icke försvarar åtgärden med några skäl och grunder; han endast ger luft åt sin glädje, bugar sig för öfverlietens vishet och nitar på! magistratens cantecedentia., såsom tillräckliga ätt stoppa munnen till på alla dem, som kunna taga sig det orådet för att betvifla derha Välvisa aiktöritets ofelbarhet: och lexar ! med vanlig koketterande förnämhet upp pics-! sens öfriga organer för det de understått sig att ; göra anmärkningar. Det enda som skall ha pågot tycke af ett argument är en erinran: deröm, ätt Hiksdagsordnitgons 15 endast! stadgar, att valen skola hållas inom September månads utgång: Men just dessa ord: innebära ju bästa beviset för att man nu fjeskat åstad i otid: Då det nemligen icke: könnat Våra lagstiftarens mening, ält valen kunna ega rum när som helst under de nio första månaderna af året, utan att de här som i alla andra länder böra ske något så när samtidist, syngs genpm dessa ord Yara temligen otYetydigt angifVet, att de böra ega rum i September. Härmed är icke sagdt, att de icke undantagsvis kunnat eke något tidigare, om vigtiga skäl dertill förefinnas. : Om sålanda t, ex; förmälningshögtidligheterna hade skolåt egå rum 1 September, så hade man möjligen kunnat ha giltig. anledning att anställa valen redan i Augusti; men att nu emot grundlagens andemening och emot hvad som förut varit praxis? helt oförmodadt förflytta valet till början af Aigusti midt uti förmälningshögtidligheterna, det är en åtgärd, för hvilken man förgäfves söker efter något skäl, så vida icke detta, såsom en annan tidning antydt,! men vi icke: gerna vilja tro, skulle vara att söka i en önskan att öfverraska och förekommå ordnade valberedelser, utan hvilka valresultaterna, till följd af röstsplittring och ovisshet om hvilka kandidater som å ömse sidor kunna ha några utsigter för sig, lätt kunna bli ett slumpensverk i stället för ett uttryck af majoritetens mening och önskan. E i; Stockholmsposten torde föröfrigt ej så litet misstaga sig deri, att den öfriga hufvudstadspressen haft sin uppmärksamhet så uteslutände riktad på kapplöpningar och folkmöten, — företeelser, som Stockholmsposten synbarligen betraktar såsom stående på saiima linie i afseende på deras betydelse för samhället — att den icke märkt hvad som försiggått i dess närmaste grannskap. För vår del kunna. vi försäkra Stockholmsposten, att vi RR väl märkt huru han i åtskilliga artiklar sökt göra gällande den uppfattningen, att åsigterna och skickligheten betyda mindre med afseende på valet af riksdagsmän, men att det framförallt är de egenskaperna, att man är någonting och har någonting, d. v. s. embetsmannarangen och förmögeoheten, som göra personer qvalificerade till riksdagsmannakandidater. Vi torde ,nog få tillfälle ännu på den tid, som återstår före valet, at något närmare undersöka dessa satser. Vivilja nu blott i förbigående nämna, att Stockholmposten i går åter upptagit ett tema, som ofta förekommit i dess spalter, nemligen fördömelse öfver dem, som våga orda om idöernas välde. I det hänseendet åtminstone liknar Stockholmsposten Napoleon TI, att ban har en utomordentlig afsky för ideölogerna och endast värderar det praktiskt påtagliga och handgripliga. Stockholmsposten vill icke gerna till riksdagsmän ha män med id6er, han vill icke heller ba några talanger, utan endast karakterer, fasta såsom prägeln en nyss slagen karolin. Det skulle vara uriöst nog att se en kammare, sammansatt, i enlighet med detta ideal, af lutter idelösa karakterer, — synnerligen om dessa karakterer skola vara alldeles obesmittade af talangen och framför allt vägda med guldvigt eller mätta med rangordningens måttstock. PETERSSON ST RR Utlemnande af svenska och norska sjömäns qvarlåtenskap. Härom med