Aftonbladet – 21 juli 1869, sida 3

UTRIKES. FRANKRIKE. De deputerade, tillhörande majoriteten, hvilkas fullmakter ej hunnit granskas före lagstiftande kårens ajournering, hade den 15 dennes en audiens hos kejsaren i Saint-Cloud för att protestera mot ajourneringen. De förklarade, att de ansågo det möjligt, att deras fullmakter skulle hinna granskas före senatens sammanträde, i fall lagstiftande kåren oförtöfvadt inkallades. Kejsaren lofvade dem satt låta sina ministrar pröfva frågan, så snart det nya kabinettet blifvit bildadt. Han skall till och med ha tillagt, att han ensam ingenting kunde besluta. Det var lagstiftande kårens president Schneider, som förmådde kejsaren att ajournera lagstiftande kåren på obestämd tid, -då statsministern Rouher -deremottillstyrkte att ajourneringen skulle ske till bestämd dag. Det bref, hvari kejsaren underrättar Rouher om sitt beslut och hvilket bref denne bekom genom Schneider på natten mellan måndagen och tisdagen i förra veckan, var af följande innehåll: Min bäste herr Rouher. Här skickar jag de dekret, som ni skall offentliggöra. Herr Schneider har framställt så goda skäl för lagstiftande kårens ajournering på obestämd tid, att jag samtyckt dertill. (Härefter följa dekvreten.) Min bäste herr Rouher, var förvissad om min ledsnad öfver att se er aflägsna er från. mig och min vänskap. d : Naposeon. Roubher skickade då dekreten till Journal officiel, som offentliggjorde dem, redan innan de blifvit upplästa i lagstiftande kåren. Tidningen La France meddelar om förloppet vid allt detta följande: Den 12 dennes på morgonen hade statsministern egenhändigt skrifvit och låtit kejsaren underteckna ett dekret, som ajournerade lagstiftande kåren till den 19 dennes. Rouher kom hem med detta dekret och skulle följande dagen uppläsa det i lagsiiftande kåren. -På aftonen hade till-den officiella tidningen icke inlemnats någonting annat än en notis am alla ministrarnes afsked. Kl. 84 till 12 på natten kom Schneider från Saint-Cloud, medförande ofvanstående bref från kejsaren: Han lät inlemna brefvet till Rouher och aflägsnade sig. Rouher måste då kontrasignera det dekret, som upphäfde hans eget, ach skickade det till Journal ofäciel Detta förfarande förklarade Ta France sålunda, att som Rouher icke längre var minister, sedan hans afskedsansökan blifvit beviljad, kunde han endast verkställa den formliga befallning, som suveränen gifvit hoaom. De båda dekreten om laostiftande kå