Aftonbladet – 20 juli 1869, sida 3

hvarvid 6 personer dödades och många s I rades, j I Några ord om de föreslagna vägfö i bindelserna mellan Norroch W ; sterbotten samt Nordsjön. ; Till Redäktionen af Aftonbladet! Dfvannämnäa börska ock norrbottniska skrift röja ett synbart bemödande att på det högs framhålla behofvet och uppskatta fördelarna den uti EN ana Na agg ir gr la vensom, att..1 de ljusaste förger måla utsigter för den Vlibande frälkell. I början äl od gå mäle påstår Rs, att Umeå-komitens offentli gjorda uppgifter angaenae vagumer BOdö—E teå och Skellefteå äro dels rent falska och de fotade på gissningar och förutsättningar, som ich ega någon grund, ng fortsättningen af genmäle innehåller ingen upplysning om ,livilka dessa fa ska uppgifter äro, men väl att komit ter rörande produkterna från Årjep mark icke äro sanna, af hvilken ordförändrin kan dragas den slutsats, att Rs sjelf insett de oberättigade i den förra beskyllnin; en, Helst de är en känd fak, att ordet falsk, såväl etymölogisk som enligt vanligt språkbruk, inbegriper mera e) ler en svårare beskyllning än ordet osann, ty ce falsk uppgift är förenad med svekfullhet och stri dande emot den persons vetande eller åtminston öfvertygelse, hvilken lemnar uppgiften, då der emot en blott och bart osann uppgift kan göra af okunnighet om rätta förhållandet och sålund i god tro. Komiterade kunna på heder, och sam vete försäkra, att de icke meddelat någon upp gift, som stått i strid mot deras vetande elle öfvertygelse. Vidkommande de af Rs såsom icke sanna utpekade uppgifter, vilja komiterade m förklara, att de de icke, såsom Rs på ett ställ anmärker, påstått, att Arjeplougs socken icke ha några RR att aflåta, utan, i saknad af eger kännedom om qvantiteterna af produkterna frår a na lappmark, till stöd dels för antagande att berörde socken har få, dels för åsigten at socknen af jordbruket och boskapsskötseln, ut hvilket sistnämnda ord renskötseln icke var in begripen, icke har några produkter att aflåta, en dast åberopat dels dex uti professor Daas bro chyr intagna beskrifningen från Luleå om Arjeploug, af hvilken utdrag blifvit uti ansökningen infördt, af innehåll bland annat attArje loug är en i högsta grad steril och ofruktbar OCK l0 och att den enda trakt af hela denna betydliga areal, som har någon framtid för sig i jordbruksväg, det vill här säga boskapsskötsel, är den omkring Laiselfven,, utan att dölja hvad brefskrifvaren anfört derom att socknen i öfrigt är, utom i högst få sällsporda fall åtminstone, enligt brefskrifvarens åsigt, danad till renbetesland och till fiske, hvilket senare är ovanligt rikt och jemte renen, det enda, som möjliggör, att nyb; ggare för närvarande och allt hitintills kunnat lifoara sig samt att landet är således egentligen lämpadt för renskötsel, och dess innebyggare borde nu såsom tillförene till största antalet bestå af lappar, m, m., dels de af prof. Daa meddelade, på den senast utgifna officiela statistiken grundade uppgifter, att uti Arjeploug med Norrbottens andel af Sorsele och Löfmock antalet af hästar utgjorde 134 och kor 470. Då hvarken prof. Daas uppgifter eler den officiella statistiken lemnar ringaste pe ysning om antalet af underhållna renkreatur, kun somiterade derom uti sin ansökning icke något neddela. R:s medgifver ju sjelf uti sitt genmäle, tt socknen är för landtbrut olämplig,, och att jordbruk i dessa orter tynande och med möda ortlefver,, samt anför följande yttrande af Luleåorefskrifvaren: det är ett stort misstag om man ror, att några produkter i någon nämnvärd grad ör närvarande erhållas af i lappmarkernas öfre lelar bosatte nybyggare annat än, såvida de äro enegare tillika, örgr renskötsel, ty det lilla parti mör, som från dem afyttras, är en ren obetydligwet till det andra. : Deremot yttrar sig R:s, såsom man säger, vidt ich bredt, om afkastningen af renskötseln, och erättar bland annat: Jag har derföre, för att unna utröna produktionens verkliga storlek, gått mkring till de hrr handlande i vårt goda Pite, om handla med lappmarksvaror, och af hvar och n utfrågat hvad och huru mycket han årligen ippköper i de särskilda vgl VREDE och häri;enom har jag erfarit, att Piteköpmännen ensamt rån Arjeplougs lappmarker i medeltal årligen ippköpa renhudar till ett medelvärde af 3 rdr 50 re pr lisp., 5500 st. ...... 19,250 rdr etc. Hvad f detta yttrande måste först ådraga sig uppmärkomhet är det tvetydiga i uttrycket Arjeplougs appmarker,, ty här är det allmänt kändt, att det Innes blott en Arjeplougs lappmark, hvilken inneattar socknen med samma namn, hvartill äfven örer Löfmock, som icke är någon kapellförsaming, utan helt och hållet saknar der bosatte inånare, men har ett 8. k. bönehus, der pastor i rjeploug en eller annan gång under året egentgen för lapparne predikar och förrättar andra resterliga göromål. De citerade orden om utröande af produktionens verkliga storlek jemte andra ttryck gifva fullt berättigande till den uppfattingen, att hela uppgifna antalet af de utaf Piteåöpmännen i Arjeploug upphandlade renhudar utjort produkt af renskötseln inom Arjeploug, men enna uppgift lärer icke vara öfverensstämmande ed sanningen. Komiterade, af hvilka en för ingre tid sedan besökt Arjeploug, besitta väl icke å egen erfarenhet grundad kännödom i berörda fseende, men hafva derom förskaffat nig upplysingar af andra personer, och bland dessa en, vilken årligen under en tid af 30 år besökt Ar;plougs marknad och der upphandlat lappmarksaror, mest renkött, nemligen landthandlanden Carl lagnus Mathsson i Westerhiske, Umeå socken, vilken uppskattar antalet af de renhudar, som tgöra den årliga produktionen af renskötseln inom rjeploug och å marknaden derstädes försäljas, ll något öfver 2000 stycken, och påstår att de friga renhudarne, som vid samma marknad afttrats, blifvit ditforslade från Sorsele, Jockmocks ch Qvickjocks angränsande lappmarker, hvarest riset på renhudar står lägre än i Arjeploug. Orken, hvarföre Piteå-köpmännen kunna i Arjeploug etala högre pris för renhudarne, förklarar Carl lagnus Mathsson vara den, att dessa handlande marknaden i Arvidsjaur, i hvilken socken rearne äro mera storväxta och renhudarne i följd eraf större än i Westerbottens och några af Norrottens lappmarker, uppköpa nästan alla renhuarne samt afsända desamma, tillika med de af em i Arjeploug upphandlade, till Stockholm, varest alla dessa hudar under den gemensamma ;h väl ackrediterade benämningen Piteå renions betalas högre än renhudar från öfriga ofmnämnda lappmarker. För C. M. Mathsson, hvil1 i Arjeploug flera gånger uppköpt renhudar, vilka blifvit transporterade till Umeå och vidare I Stockholm, har det aldrig lyckats att för dessa dar, som blifvit kallade Umeå renskinn, erilla det höga pris ER fog bekommit för na, af hvilka de uti Arjeploug upphandlade icke