Aftonbladet – 17 juli 1869, sida 3

2) Förenkling af sättet att framställa och pröfva amendementer. . 3) Förpligtelse för regeringen att inhemta lagstiftande kårens samtycke till de förändringar i tullsatserna, som hädanefter kunna komma att jagas genom internationella fördrag (Lifligt biall). att göra lagstiftande kårens kontroll fullständigare (Nytt och lifligt bifall). 5) Upphäfvande af det nuvarande stadgandet om deputeradeskapets oförenlighet med vissa offentliga befattningar och särskildt med ministerbefattningarne (Nya bifallstecken). . 6) Utsträckning af interpellationsrättens utöfning (Mycket bra! mycket bra!) Min regering skall äfven taga i öfvervägande de frågor, som angå senatens verksamhetsområde. Den kraftigare solidaritet, som rättigheten att på samma gång kunna inneha ministerbefattning och nes närvaro i kamrarne, rådplägningen i statsråsamdrägt med majoriteten innebära för landet alla de garantier, som vi i våra gemensamma omsorger eftersträfva (Lifligt bifall). Jag har redan flera görger förut ådagalagt, att jag var benägen att i det allmännas intresse afstå från vissa af mina prerogativer. De reformer, jag beslutit föreslå, äro en naturlig utveckling af dem, som efterhand vidtagits med kejsarrikets institutioner; de. böra för öfrigt lemna de prerogativer oberörda, hvilka folket uttryckligen. har anförtrott mig och som äro de väsendtliga vilkoren för en makt, hvilken är ordningens och samhällets uppSON (Bifall. Upprepade rop af: Lefve kejsaren! Gifvet Saint-Clouds slott den 11 Juli 1869. Napoleon. I den officiösa tidningen Peuple francais för den 11 dennes, som då redan kände innehållet af budskapet, försvaras kejsarens förfarande på följande sätt: Går man utöfver en viss klass af åtgärder, hvilka för öfrigt äro af stor betydelse, stöter man emot statsförfattningens hufvudstadgar. Kejsaren sjelf är ur stånd att gifva efter, en öfverenskommelse mellan de öfriga statsmakterna kan lika litet uträtta något, och folket, sammankalladt i sina komiteer, måste nödvändigt sjelt lägga hand vid verket. Vidare kastar man sig in i en oupplöslig kedja af konflikter. Har kammaren rättighet att fordra detta eller att diskutera något sådant? Om den gör det, utan att ha författningsenlig rätt dertil!, hvad blir det då af författningen? Om författningen kränkes af kammaren, hvilken garanti har man då för, att hon respekteras af andra statsmakter? Om man sålunda kommer in på de konstitutionella prerogativernas brännande område, är det intet slut på konflikterna, och man utsätter sig i lika hög grad föratt bli beblandad med dem, som fordra allt för att omintetgöra allt, som för att styrka dem säga, att man för att rädda allt måste afslå allt. En hederlig förlikning besvärjer faran. interpellationen fordrade och hvad den allmänna meningen verkligen önskar, nemligen att kammaren utöfvar ett verksammare inflytande på ärendenas gång, har majoriteten endast anledning att glädja sig öfver den ifver, hvarmed man går hennes önskningar tillmötes, och interpellationens undertecknare se sig icke allenast icke, åsidosatte, utan dela värn för hans värdighet, hvilken ingen suverän bör låta trädas för nära, och för allt hvad folkets utvalde icke sjelf kan förändra. När äran är räddad, är det i Frankrike en lätt sak att företaga en lösning. I dessa betraktelser är oppositionen långt ifrån att instämma, enligt hvad man finner af ett telegram. I lagstiftande kåren förklarade Jules Favre den 13 dennes, att det var en motsägelse mellan budskapet och dekretet om kammarens ajournering; han ansåg icke äran räddad på ömse sidor, utan påstod stor uppståndelse, föranledde en kraftig protest af presidenten, som uttryckte sin förundran öfver, att någon kunde komma med dylika yttranden i ett ögonblick, då kejsaren hade utlofvat vigtiga liberala reformer, som ådagalade aktning för kammaren. NORD-TYSKLAND. Från de nordtyska småstaterna meddelas riga stridigheter ett aftal kommit till stånd mellan hertigen och landtdagen angående hvad som skall var statsoch hvad kronotagas af den ena eller andra parten. Enligt detta. aftal har hertigen kommit i besittning af isynnerhet skogar, I Hamburg väntar man äterupptagandet af jharbetet på den författningsrevision, hvarmed man under de senaste 10 åren då och då varit sysselsatt, Mecklenburg-Schwerin har fätt en ny minister, Bassewitz, hvilken, likasom hans företrädare, Oertzen, skildras såsom en fullblodsjunker. Också har det medeltida junkersystemet, som under det senaste årtiondet gifvit Mecklenburg en så sorglig ryktbarhet, nyligen ånyo gjort sig gällande, nemljgen yi börtarrenderärdet af 400 bondhemman, lydande under herresätena, påsvilkor, hvilka ära högst tryckande, ja, nästan ruinerande för arrendatorerna, och det aktas alls icke på dessa sistnämndas önskningar att få lösa förhållanden skett i Preussen. Öfvertagandet af dessa hemman kommer att bero på törstfödslorätten, och man Har gjort allt för att göra desamma till fideikommisser en miniature. SPANIEN. Sedan de enskilda förbundsstaterna i den framtida spanska republikeno bildat sig och valt sia medelpunkter, är nu äfven det första steget taget till att åstadkomma det gemensamma band, som skall omsluta samtliga förbundsdagarne och utgöra medelpunkternas medelpunkt. Förbundsdagen för Ararepresentantfullmakt skall medföra, alla ministrardet öfver ståtens angelägenheter och en uppriktig Om kejsaren beviljar hvad den ursprungliga tvärtom, att kammaren rönt en opassande behandling. Detta yttrande, hvilket väckte 4) Omröstning öfver budgeten paragraf-vis, för äfven äran afett fraktbärande initiativ. Hvad l kejsaren angår, så utgör en sådan lösning ett gods samt hvilka skattebördor skola öfver-: till sig hemmanen, såsom det under liknande följande notiser: IT. Anhalt har efter långvaI gonien, Katalonien, Valencia och Baleariska öarne har nyligen haft sitt andra sammanI träde i Tortosa, och ordföranden Manuel Bes I Hediger underrättar sin kastilianska kollega