Aftonbladet – 16 juli 1869, sida 3

dradet betraktade såsom nästan för mycket Lilla Eustacie med sitt täcka ansigte, med sin oemotståndligt behagliga yrhet, sitt oförskräckta ooh dock hjertliga Väsende, var den enda varelse, som han någonsin, alldeles emot sin vilja och sitt samvete, visade mycken ömhet och eftergifvenhet. Hans son var alltid under sträng tillsyn, blef ofta tadlad och ytterst sällan berömd; men det var en kraftig, stark natur, och vördnadsfull kärlek växte upp under ett system, som skulle hafva krossat eller förbittrat ett annat sinne. Icke förrän det lilla sällskapet hunnit ut ur skogen på en stubbåker, der en kull rapphöns flög upp och till Berangers förtjusning förskaffade Ysonde ett byte, och sedan baronen stigit af hästen och till fots begifvit sig på hemvägen, kallade han sonen till sin sida och frågade honom huru han fått veta grefvens och chevalierns afsigter. Beranger berättade då huru Eustacie kommit och varnat honom, och omtalade också hvad hon sagt om Diane de Ribaumont, chevalierns dotter, som nyligen på sin fars begäran fått tillbringa några veckor på slottet hos sina kusiner. Min son, sade baronen, det är svårt att fordra förtegephet och försigtighet af bart; men jag måste veta af dig huru mycket din kusin kan hafva hört af vårt görande och låtande. ; Jag kan knappt säga det, fader,, svarade Beranger; vi lekte mera än vi talade. Och, min fader, du skall ju inte vredgas på Eustacie, om jag omtalar hvad hon sade till mig i dag? Det skall jag sannerligen inte, min son. Hon sade att hennes far skulle taga henne härifrån, om han visste hvad baronen sjunger och läser. sDu har gjort wäl i att säga mig Abttay