Aftonbladet – 16 juli 1869, sida 2

aa NBT AN UDDA VÄLL dill a I mänhet torde vara temligen kända; men jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå, at -)det tyvärr verkligen icke är så lätt att få en autentik kunskap om hvad som passera -Ivid Riksdagen som mången föreställer sig 3 I Först för tre eller fyra dagar sedan hade jar lyckan emottaga Andra kammarens diskus. sionsprotokoll-till och med slutet af Mar: månad, och om vår Herre förlänar mig nåc i latt lefva, torde jag kunna hoppas att til årets slut få återstoden af dessa protokol för sistlidne Riksdag. Jag måste tillstå, at det nuvarande sättet för publikationen a Riksdagens förhandlingar, efter min uppfattning, utgör en af de största brister, som vid låda Riksdagen, och otvif velaktigt är, at spridandet af en noggrann kännedom om desse förhandlingar är både för allmänheten oc representationen af öfvervägande stor vigt oc! betydelse. Sådana omständigheterna nu är i detta hänseende, är det klart, att nästar ingen bryr sig om att läsa Riksdagsprote kollerna; också är deras publikatiekan smickra sig med det m 0 äs son oaktadt ingen lektyr fr ånta ÖSare . I billigare pris. ,erså kan erhållas fö maj 2 ställe nligt mitt förmenande, bord om .a s SÅ till, att en autentik berättels 10 ecfksdagens förhandlingar kunde säker och hastigt spridas till allmänheten och blifv: publicerad så tidigt, att den kunde läggas isom bas för tidningarnes referater. För närvarande har allmänheten ingenting annat att hålla sig till än dessa referater, och oaktad man rälivisligen måste erkänna, att tidningsredaktionerna i detta afseende göra allt, som stör i deras förmåga, är det påtagligt, att tidningarne icke kunna åstadkomma den noggrannhet och fullständighet, som i sådana saker vore att önska. Dels ha nemligen tidningsreferenterna en sådan plats, att de ofta icke utan synnerlig svårighet kunna höra talarens ord, dels äro de för hvarje tidning för få för att rimligtvis kunna medhinna ett så ansträngande arbete som upptecknandet af en debatt. Vid sådant förhållande vore det nästan otänkbart, att icke någon gång oriktiga och isynnerhet ofullständiga framställningar skulle insmyga sig i de berättelser om riksdagsförhandlingarne, tidningarne lemna oss. Det saknas sålunda icke exempel derpå, att en talare blifvit uppgifven såsom yrkande raka motsatsen af hvad han verkligen yrkat i Kammaren, och ofta har det inträffat, att ett yttrande icke blifvit återgifvet med samma färger, som det i sig sjelf haft, och att det således icke-kannat göra på läsaren det intryck, som det borde göra och i verkligheten gjort på auditoriet. Ett särskildt faktuomi detta afseende erinrar jag mig från min egen riksdagsmannaverksamhet, i det jag nemligen en dag fick läsa i en tidning ett anförande utaf mig, hvilket var ganska stort och hvari ingick ett rätt vidlyftigt resonnemang med en mängd sifferförhållanden och dylikt, hvarom jag aldrig i Kammaren yttrat ett ord, men som förmodligen ditkominit genom sammanblandning med någon annan talares yttrande. Sådant kan hända, och ehuru jag gör tidningsredaktörerna och deras referenter den största rättvisa, ja till och med betygar dem min komplimang för att de i allmänhet så noga återgifva förhandlingarne, och isynnerhet derför att jag icke kunnat upptäcka hos dem det . ringaste uppsåt att vanställa debatterna, ligger det i sakens natur, att allmänheten detta oaktadt i sjelfva verket har behof af ett. noggrannare och fullständigare refererande af förhandlingarne, något som Riksdagen sjelf naturligtvis måste ombesörja. Men älven om : man i detta afseende komme till ett godt I: resultat, skulle jag icke anse, att sådana sammanträden som detta, beramadt mellan representanten för ett särskildt distrikt och : hans valmän, vore öfverflödiga. Jag tror remligen i allmänhet ingenting vara vigtigare och att lägga mera märke till i det repre;entativa systemet än det — hvilket jag dockl: ruktar icke blifvit nog uppmärksammadt — 1 utt representanten verkligen utgör ett sanntt s f ittryck af en bestämdt befintlig och utpregad politisk opinion inom hans valkrets. Gör lan icke det, så står han efter min uppattniog utan någon säker grund liksom tt träd på berget, hvilket, huru vacker ch praktfull krona det än må bära, likväl cke eger så starka och mäktiga rötter, att j den första stormil kan kasta det omull. Hvilar åter hans uppdrag på en såan bestämd opinion inom valkretsen, på vilken han kan stödja sig, kan han isserligen falla och besegras, men för varje nederlag, han lider, reser han sig ter upp med mera kraft och lust, lik Anieus, jordens son, om hvilken det berättas, tt, hvarje gång. han slogs till marken, han F ck nya kratter till nya strider. För åstadg ommande af ett sådant förhållande mellan s presentanten och valmännen vet jag icke f igot lämpligare medel än sammankomster F denna beskaffenhet, hvilka dock enligt itt omdöme, äro önskvärda icke blott ur D en synpunkten, att representanten dymedelst å sättas i tillfälle att redogöra för hvad m tilldragit sig under en förfluten treårsd riod. . Jag tror nemligen att representanten gen borde på detta sätt möta sina valR än för att med dem utbyta tankar om då iksdagens vigtigare frågor. Jag har också elf de båda föregående åren haft för afsigt t sammankalla valmännen till sådana möbe n, och om jag derifrån afhållits, så har det de ett af farhåga, att jag derigenom möjligen ulle synas vilja trusa mina ider på andra. få Jag vill icke trötta herrarne med någon vidtil tig berättelse om hvad vid de senare Riksgarne sig tilldragit elier någon redogörelse gi dervid fattade beslut, helst ailt detta de vara i allmänna drag temligen väl be-; nt. Ännu mindre anser jag mig påkallad pträda såsom någon advokat för Riksda1 för att besvara de anmärkningar, som n åtskilliga håll riktats mot densamma, jet man för exempel påstått, att den ut-) . tat alltför litet under dessa tre år, ty jag På ppas, att Riksdagen sjelf skall finna sina till förare. Hvad mig beträffar, sträcker sig mi 1 ärelystnad icke längre än till en önskan bel kunna svara för mig sjelf. Så mycket son jag dock säga i afseende på Riksdagen der unyssnämnde klandrande omdömen om denbat ma, att jag af dessa omdömen icke kun-, såv annat än påminnas om en anekdot från )9 års Riksdag. Då uppträdde an oe