Aftonbladet – 15 juli 1869, sida 3

Hel mr a Le 044 da of nenfasenr Taa NN NN sökningen anmärkt, att de af professor Daa upp ill! gifna millängder äro norska mil. Denna oskyldiga EL tipplysning har Rs icke lemnat ovidrörd, utan utfI brister i det naiva yttrande: Denna anmärknings Ze I befogenhet skönjes bäst vid jemförelse med det At faktum, att de svenska ingeniörerna uppmätt samX-Iotna väglängd till ungefär 6?, mil. — Rs borde i kunna begripa så mycket att, om professor Daa til lemnat oriktig uppgift om en väglängd, skulden 5 I för en sådan icke bör kastas på komiterade; men ri förevarande fall är verkliga förhållandet det, att er proffesn Dass uppgift icke är oriktig, men att tIRs deremot icke förmått uppfatta hvad professor 1 jaa och komiterade skrifvit. Då Rs skrifver, att Nl ,de svetska ingeniörerna uppmätt samma väglängd till ungefär 6, svenska mil, syftar han tydiigt på tsitt förut i prpmälet framhållna meddelande om 2 I restiltatet af löjtnanten Cornells sistl. höst verkställda undersökning, att den nya vägen kommer att på svenska sidan utgöras af, utom 12 mils oafS broten sjöled, från Avaviken till Löfmock, 6 mil 129,250 fots landväg från Löfmock till riksgränsemn. , I Professor Daa har uti sitt föredrag icke påstått, att denna väglängd utgör 8—10 mil, utan deremot, på sätt ansökningen jemväl innehåller, meddelat, 1 latt afståndet från riksgränsen till Löfmock är efter mått på landkartan 56 norska mil. Häraf är klart, att professor Daa, för att kunna erhålla Iden uppgitna väglängden af åtminstone 8 norska I mil a i ommunikationen mellan Bodö och Piteå, j inberäknar äfven någon annan väglängd än den mellaii riksgränsen och Löfmock, och sannolikt l den del ar vägen mellan Avaviken och Piteå, som licke var brutet eller byggd under sommaren år 111862, då professor Daa reste genom trakten. Ett meddelande från Piteå af den 15 Januari 1 1868, infördt i Nya Dagligt Allehanda, innehåller Å följande: Det förtjenar ock anmärkas, att våra d markbyggare redan långe känt behofvet af en vägI förbindelse med hafvet i vester — de hafva nemligen redan ofta hemtat och hemta årligen förnöI denheter derifrån; osktadt med en viss bäfvan trotsa de ej sällan äfven nu — utan väg — fjellets I snöstormar hellre än de bär bemta och ofantigt I dyrare beta sina förnödenheter etc. Detta yttrande hafva komiterade uti ansökningen förklarat icke låta troligt; emedan efter all sannolikhet komjaunikationen emellan Piteå lappmark och Norge I hitintills, med undantag sistförflutna vinter, flera begåfvo sig till Bodö för att der förse sig I med spanmål, hvarpå de sjelfva under föregående år lidit svår missväxt, varit högst ringa, i anseende till de svårigheter, som derför mött. Uti genmälena yttras deremot af X: att författaren till Umeåskriften vid norra öfvergången uppi ifvit svårigheter, som, enligt beskrifningar, synbar! igen icke ega rum,; och af Rs för att tjena till vederNEEDing verkligen kostliga oråsvall: Men är nu detta något bevis? Nej, det är ju blott en gissning och en gissning, som på intet sätt är berättigad. Emellertid är jag, som skrifvit det ifrågavarande brefvet, villig att genom fullt trovärdiga personer inför Ume-komiten eller hvem det vara månde bestyrka sanningen af hvad jag skrifvit, och står det Umekomiten eller hvilken annan som behagar, fritt att för detta ändamål hos Dagligt Allehandas redaktion erhålla min adress,; hvarjemte Rs påstår, att genom att delgifva underrättelserna ätigående kaptenen Schougs och löjtnantem Cornells undersökninzar bevisas, att större delem af de utaf Umekortitn omordade svårigheterna icke finnes till annat ä? i komitens inbillning. Komiterade hafva nu söt att af den utaf Rs åberopade bevisningen erhålla upplysning -om hitintllis varande samfärdsel mellan Piteå lappmark och Norge, fen icke kunnat finna någon sådan uti de af Rs i några få rader meddelade underrättelserna om löjtnanten Cornells undersökning, hvaremot kaptenen Schougs af Rs på ett besynnerligt sätt attydda yttrande innnhåller upplysningar, hvilka af komiterade icke kunna tolkas på annat sätt än såsom en fullkomlig bekräftelse på kofäiterades åsigt och äro af följande lydelse: — Storlekett af den blifvande trafiken är det ännu omöjligt att beräkna, men att samfärdseln efter denna sträcka hitintills varit obetydlig berättigar emellertid i förevarande fall icke till den sintsats att behofvet af en kommunikation icke gjort sig kändt. Den naturliga förklaringen till detta förbållande är fast hellre att söka uti svårigheten, att icke säga omöjligheten att framtränga genom en 8 å 9 mil lång ödemark, der icke det minsta skydd finnes bvarken för folk eller dragare emot uppkommande oväder. on ej uti norrbottniska brefoch tilningskorres. pondensen förespeglade ångbåtsfarten på den 12 fnil långav sjöleden på sjöarne Storavan, Cddjaur och iHosnavan, eller från Avaviken till Löt nock, skall nu blifva föremål för granskning. Komiterades ansökning innehåller, angående de svårigheter, som uppstå för vägförbindelse mellan Bodö äetnt Piteå och Skelefteå, att det uppgifves utide af professor Daa åberopade brefven: att uppsjöarnes längd från Löfmock till Avaviken utgör icke en oaflåtlig farled, utan är skild genom åtskilliga forsar; och att, utom ett ångfartyg från Saltens inre fjord, tvenne ångbåtar äro af nöden, nemligen den ena på Uddjaur och Storavan, och den andra på Hornavan, Oaktadt dessa ord stå att läsa i de af det Skandinaviske Selskab i Kristianiav utgifne Oplysningers, innebkålla genmälena af X. och Rs följande, heimligen den förres; väl är höjdskilnaden mellan Horhavan och Uddjaur 18 fot, men denna är fördelad på em lång sträcka med tre försar hvilka endast behöfva upprensas till afsedt pr enligt den i Oplysninger om en ny vej fra Bodö till Piteå sid. 21 intagne uppgift, gjord af en på stället boende, — — — Och sålees kan ett och samma ångfartyg utan slussinrättning begagnas från Avaviken till Löfmock, hvilket Umeå-författaren icke Jåtsar om,; och Aden senares: skomitåns ordande om 3 ångbåtar — — förlorar all betydelse vid jemförelse med Schougs utlåtande och de från löjtnant Cornells undersökning meddelade uppgifterna,. — Dessa citerade ord innebära flera osanna uppgifter, hvilket tydligenådagaläggesaf följande utdrag af kapten Schougs, märkvärdigt nog af Rs, till stöd för sina uppgifter, iberopade utlåtande: De stora sjöarne Storavan, Uddjaur och Hornvan ega i allmänhet tillräckligt djup, för att kunna befaras af så stora fartyg, som på denna rain rimligtvis kunna komma i fråga; endast på Storavan och Uddjaur finnas några få grund, som — i händelse sjöarne komma att trafikeras afångpåtar — behöfva utprickas och möjligen upprersas för åstadkommande af rakare farled. Forsarne vid Kasken, som åtskilja Storavan och Uddjaur, skulle äfven kunna för en icke öfverdrifven kos:nad genom upprensning göras trafikabla (de utgöras två genom ett spakare vatten skilda forsar af ammanlägdt två fots fallhöjd), men vid Arjeploug, mellan Uddjaur och Hornavan möta större svårigieter. Forsarne till antalet fem, med tillsammans derton fots fallhöjd, äro här fördelade på en längd if 3, mil samt bafva i allmänhet grundt vatten. Någon så beskaffad rensning som vid Kasken kan vär icke leda till åsyftadt mål, utan måste de ringgås antingen medelst kanal och slussar eller ck medelst en landsväg med thy åtföljande omLok Från Arjeploug är Hornavan segelbar ill Löfmock. — — — Att de tre stora sjöarne storavan, Uddjaur och Hornavan böra uti den Nifvande kommunikationslinien ingå, synes mig åtagligt. De erbjuda alltför stora fördelar såväl afseende på anläggningsoch underhållskostnad om ock med. hänseende till trafikkostnaderna, för tt kunna lemnas åsido, oaktadt, som jag ofvan nfört, stora svårigheter möta för åstadkommandet f en kanal förbi Arjeplougs forsar, särdeles Bom ig befarar att grunden derstädes, som består af ten och sand, icke är nog tät för att qvarhålla attnet i kanalerna. Men nämnde forsar kunna pprensas så, att de kunna befaras af båtar, som sta 12 å 15 tunnor säd, och jag är öfveriygad erom, att trafiken, åtminstone för den närmaste vamtiden, icke har behof af fullkomligare trausortmedel. Kapten Schoug har uti sitt utlåtande icke als jrordat ångbåtskommunikation på de tre sjöarnet ch skälen dertill mäste sökas uti svårigheterna