Aftonbladet – 15 juli 1869, sida 3

bredvid mig i kupeen? Jo-jo!... Glädjeror igt lomfamning och — brorskål vid nästa sta ich j tion! Hvad min så oförmodadt påträffad iklandsman beträffar, är han Vati vid jubel, t ra ljag kan gerna omtala, att-han tillhörde d en senaste jubelmagistrarne i Lund. we I Paris har för öfrigt den na förflutn reI veckan varit ovanligt fattig på händelser 1sBland de märkligaste räknar man viceko om nungens af Kgypten återkomst. Det ser u 1 9-:som hans österländska majestät och — jag Sri j skulle ha stämt möten med hvarandra. V id)ha nu under sottimarens lopp träffats Jlit de hvarstädes i Europa. da Rappels första åtal har varit före i sjunde na I karmmaret. Brr Cremieux och Floquet hafva na I uppträdt såsom redaktöreria Arnoult:s och er Barbieuxs försvarare. Icke mindre än 74 en I vittnen ha blifvit hörda. I dag fortsättes ebatten. ; hl Bland svenskar uppehåller sig håt för nörun I varande grefve P. Horn från Stockholm. af I Tidningarne omförmäla hans ankomst och a halis nYligsh firade förlofning med en madek I moiselle de Haber. oe n! Christina Nilssons bref till danske redakvi jtören hr Robert Watt, med anledning af imtt pressarion Lorinis anbad till henne om ett ir iengagement för Sverge, och hvilket ståt af: å tryckt i de nordiska tidningarne, har nu börljat 1 öfrersättning cirkulera genom franska pressen. Det fions såledös här någon journalistisk medarbetare, som känner de skans dinaviska språken. Om jag ej misstager mig allt för mycket är d5t frn Siraube, född Spanier, som lemnar bidrag till pagra tidningar. Önskligt vore, att vårt fosterland något mera än hittills blefve föremål för den utländska Pressens uppinäfksumhet. Sr S Dekorationer och kostymer äro så praktfulla som man har rättighet att fordra på en sådan sten; Körerna gå superbt; men solopartierna knaggligt nog. yman (Fides) står som ett ljus bland de öfriga. Villäret är , omöjlig som Johan jaf Leyden. Understundom slår han öfver, fon på ton. OR FR fe I RHUR Något rätt öfverraskande var att korgossar i starkt. e få höra eh kör af bortåt femtio Iden briljanta kyrksöenatm co ooo Balletten är omvexlande och som åölodans -Isare på skridskor uppträda ett par. englänI dare: mr Elliot och miss Frederika. De ha förut låtit se sig på ett cafö chantant: Al.cazar i Champs-Elysees. Der öbserverade man dem knappast; på operans scen göra Ide stormande, lycka. Jackson Haines och I hans drottning ha således fått ett par farliga medtäflare. ) Det nya operahuset nalkas allt mera sin fullbordah. I går aftäckte man ett par besynnerliga pyramidformiga kupoler, på taket. Facaden prydes af Mozarts, Meyerbeers, Beethovens, Rossinis och Spontibis byster, samt de oundvikliga bokstäfverna N och : E, hvilka dock här, genom sin mängd, gifva en lutning åt hvad vi på svenska kalla bondgrannlåt. . Platsen framför operan är fullkomligt planerad och nya palatser uppstå i stället för hvad som nedrifvits. Den nya gata, som här skall stryka frain, kommer att sträcka sig ända ifrån bangården Versailles-Rotiens doch till Rue Rivoli. Ännu flera byggnader måste således exproprieras. Dess namn skall blifva: rue de UImperatrice. Man antager att den nya operan skall kunna invigas 1871. Ett annat nytt teaterhus, som öppnades för icke fullt tre månader sedan, är Vaudeville, i hörnet af boulevard des Capucines och rue de la Chausse-dAntin. Det är inträngdt bland andra privata hus, så att dess yttre just ej företer något mera anmärkningsvärdt. Invändigt är dock denna teater kanske den vackraste i Paris. Den har fyra rader och är byggd i ungefär samma stil som Stora operan, med kolonner, hvilka bilda täckta loger i begge hörnen af salongens fond. Dekorationen är i rödt, hvitt och guld. Taket är till stor del upptaget af gaskronan, som i form af en ofantlig kupa af mattslipadt och med ornamenter utsiradt glas hermetiskt sluter sig derintill. Innanför detta glas blixtra hundratals gaslågor. Omkring den stora kupan sitta åtta andra smärre. Det hela omgifves af en krans frescomålningar, som fylla det öfriga af taket. Amfiteatern (fauteuils dorchestre, som det här heter), lemnar ett ovanligt beqvämt rum mellan bänkarne. Den, som kommer sent, kan utan den ringaste stötning mot de andra åskådarnes knän uppnå sin plats. Man har pu aflöst Les Faux Bonhommes med Mario Uchards bekanta La Fiamminar. Jag satt just i fredags afton på min plats i salongen och beundrade den charmanta gaskronan, då en ofta återkommande flämtning i lågorna väckte min uppmärksamhet. Spektaklet börjades dock, men man hade icke hunnit längre än till andra scenen, förrän en tjock rök framträngde mellan kulisserna och ropet eld! spred sig med blixtens spabbhet bland åskådarne, Åktörerna afbröto sina roller och publiken rusade mot dörrarne. En förfärlig olycka var här på väg att uppkomma. Lyckligtvis framträdde en af aktörerna, hr Lacressouniere, till rampen och bad för allt i verlden, att man skulle lugna sig. Gasmästaren hade begått någon oförsigtighet och denna haft till följd en lindrig explosion. Om tio minuter: skulle allt vara repareradt. Och man lugnade sig verkligen, de flesta dock något bleka om näsan. Man väntade 10, ja 15 minuter. På scenen sprungo maskinister och artister om hvarandra. Repliker började utvexlas mellan skådespelarne och åskådarne. Ett par aktriser framkommo halfklädda och spanade i kulisserna. Slutigen framträdde en af svjetterna, hr Abel, och bad publiken lugna sig ytterligare 5 minuter och allt skulle vara klart.. Men knappt rade han sagt det sista ordet innan kronan nelt och hållet slocknade och vi befunno oss; ulla i mörkret. Nu blef det ett sorl, kan ni tro. Man opade och skrek om hvarandra. Från sceven proklamerades lugn för tredje gången. Andtligen framkommo ett Pp pompierer; som blifvit efterskickade, med hvar sin lykta. De mottogos med applåder och ropet: Vive Stora operan har återupptagit sProfetens. Madame Gueymard Han sjunger till och med raiskt Ibland och den aftonen jag såg operan hyssjades ganska a Lanterne! — Qvickheten -förnekar sig udrig. Till sist anhöll en tredje skådespe