Aftonbladet – 15 juli 1869, sida 2

elden skonadt hus, hafva påtagigen blivit förskonade genom det skydd, soni itiellaniggande trädgårdar gifvit dem, hvartill för öfrigt torde ba kommit den omständigheten att vinden der låg ifrån. . Det är genom afsända telegrammer bekant; att, då branden växte, lät man genom ångbåtar bogsera ned från ån äfvensom från nya hamnen de der liggande fartygen, hvilka befarades kunna blifva antända. Samma åtgärd försöktea äfven med ett stort Göteborgsskepp, Oscar I, men tortyget kom icke längre än ungefär midt för Jeravågen, då det stannade på grund vid södra landet och blef tjvarstående. Dess belägenhet var ytterst kritisk och det börer till de många saker, som här väcka förundran, att detta skepp icke brann upp. Akterspegeln och aktre deIen af styrbordssidan blefvo starkt svedda, men thän lyckades förekomma antändning. Tillsägelse var lemnad, ott om riggen hade fattat eld, skulle kaptenen låtit kapa masterna så, att de fallit öfver åt norra sidan, der elden redan rasade, men lyckligtvis beköfde en sådan åtgärd icke vidtagas. Jag anser nig för öfrigt icke böra här lemna någon fullständig beskrifning på brandens förlopp, då jag redan i går med extra lägenhet sände eder en sådan, hemtad ur tidhingen Gefle-Posten, hvars. tryckeri, beläget i södra stadsdelen, blifvit skonadt. Naturligt är att en oändtighet af särskilda episoder från de fasansfulla branddagarne berättas man och man emellan. De genomgående drag; som återkomma i nästan allas berättelser, är omförmälsndet af den otroliga hastighet, , med hvilken elderi spridde sig till hvars och ens eget hem och huru riga då måste tfvergifva det arbete att hjelpa andra, hvarmed man var sysselsatt, för att se till att berga något af sitt eget. Allmän är vidare den bittra klagan, som föres såväl öfver det lösen arbetarepersonalens oginhet att biträda med bergting och släckning, som öfver den mängd af stölder, som tider branden begingos. Fall förekommo, der ett pär karlar fordrade flere riksdaler för att bära en mös bel ett stycke bort, samt, när de nödställde amt hade lemnat deiti penningarne, buro det anförtrodda några få steg och sedan lsmnade det åt sitt öde. Satte någon ifrån sig och lemnade ett ögonblick utan tillsyn någon lättare ärtikel, försvann den ofta spårlöst, 0. S. v. Det är noder sådana omständigheter och i betraktande äf eldens hastiga och stora ut bredning verkligen förutidetfigt, att så pass mycken lösegendom och så pass mycket varor kunde blifva bergadt, som nu verkligen visat sig vara händelsen, Men det finner till någon del siR förklaring, dels i den omständigheten, att de, som bodde i närheten af det ställe, der elden först utbröt, fingo villigt biträde i den då tillströmmande mängden, så att många fingo ut och småningom lyckades åter samla ilop det mesta af sitt lösörebo; dels ock vidare kan det förklaras deraf, att de, som bodde närmast stadens norrä gräns, hade temligen lätt att flytta ut på den stora slätten tätakför staden, den s. k. Kålhagen; dels slutligen i den utväg; som stod de närmast ån boende till buds, att lasts sina 8aker på pråmar, som bogserades bort af ångs båtar. Ofantligt många hafva emellertid förIörat Allt; eller så godt som allt hvad de egde; men för närvafänds lärer ingen varai ständ, att ens tillnärmelsevis angitra proportionen mellan den förstörda och den bergade egendomen samt mellan assurerad och oassurerad. Befolkninget! är till den grad kringspridd för det härvarande; att insamlandet af uppgifter ät Hväd beskaffenhet som helst torde möta de stör sta svårigneter. Vid min ankomst hit i tisdag fmorgon hade den första bestörtningen och villerVallan något lagt sig och man hade den förfiutna ätten lyckats få någon hvila. En stor mängd gruppet af folk — bland dem familjer med späda barn — kattipsrade dock ännu på den s k. Kälhagen, hvar Och en vid sidan af de smulor af möbler och husgeråd, som man kunnat berga. Men redan från föregående dag Hade flyttningen derifrån pågatt och alla, som kärde bereda sig tak öfver hufvudet, gåfvo sig efterhatid Iväg, antingen till den Södra stadsdelen eller tilt kringliggande landsbygd, dit hela karavaner af lastade kärror syntes på väg eller till Asen, der helsingarre började resa de från deras mötesplats skyndsamt tillföråa tälten. Såväl medan branden ännu fortfor som äfven på måndagen hade antalet af husvilla, som hit och på andra ställen tagit sin tillflygt, naturligtvis varit vida större och deras 1 öfrigt beklagansvärda belägenhet förirrades under dessa första dagar genom ästan fullkomlig saknad af lifsmedel. Under den rådande villervallan hade man hvarken tillfälle att anlita de förråder, som kunde förefinnas i den obrända Södra stadsdelen, eller att framskaffa något af hvad, som hade blifvit bergadt undan branden. Isynnerhet saknade allmänneligen bröd. På tisdagsmorgonen, då jag först passerade detta bedröfliga fält, hade emellertid de flesta lyckats skaffa sig någon föda, men behofven voro dock ännu stora, så att gåfvor af matvaror, som medfördes af besökande, med tacksamhet mottogos. Men i allmänhet tiggde man ej: det var mycket sällsynta undantag, då någon klagade sin nöd och bad om något. Ett särdeles godt intryck. gjorde det äfv att nästan ingen sökte öfverdrifva sina luster och lidanden. De, som fått sin lösegendom eller något deraf bergadt, omtalade let villigt, och om man frågade hvar några mycket fattiga funnos, som voro i stort behof af hjelp, så framställde sig sällan den illfrågade, såsom den mest utblottade, utan vaf anvisning på någon grupp i närheten. Och om man frågade, huru de haft det unler natten, så svarades, att det väl varit nåsot kallt, men att man dock lyckönskade sig, utt vädret varit så pass gynnsamt, som det varit. Endast en stackars hustru gret bitert öfver sina små barn, som båda, troligen fnattkylan, fått ögonen ingensvullna, och icke unde hon gå ifrån, för att söka läkarejelp. Eljest sågos barnen i allmänhet tulta umkring muntra och glada, eller lågo de inväddade i någon mer eller mindre ordentligt I illredd säng, som man sökt skydda, så godt I nan kunnat, t. ex. genom att öfver den lf pänna ett skynke, lägga en dörr, eller på ågot annat sätt. Under loppet af tisdagen j gare många, men