Aftonbladet – 14 juli 1869, sida 3

mandiska korna. Hästen kände igen sin lille herre och trafvade fram emot honom, då han ropade: Follet, Follet! Var nu en förståndig Follet och spela mig inga spratt. Du och jag, Follet, skola göra god nytta, om du bara vill vara lydig Follet närmade sig, men med kokett häll ning och blick, som om han varit färdig att rusa bort igen vid första försök att fasttaga honom. Så-åh, Follet! Jag har intet bröd åt dig, bara två äpplen, men hör på hvad jag säger, Follet. Nu är min svärfader grefven här och hans bror, fulla af elakhet, och med hela sitt vilda, vapenklädda följe, som vill öfverfalla de stackars hugenotterna, de, som inte göra något ondt, utan bara höra på en lång, tråkig predikan. Och jag är mycket rädd att min fader är der, ty han tager aldrig Ysonde med sig på någon riktig jagt, som du och jag skulle göra, Follet. Han säger att det är bara fåfärglighet. Men du vet att om de skulle trätta bonom der borta vid församlingen, så skulle de säga att han var em förrädare och en kättare och alla sådana rysliga namn. NSeså, var nu ena snäll liten häst, Follet, och kom hit. Du kan välätminstone vara så snäll som Pustacie. Follet åhörde tydligen detta lilla tal med största uppmärksåmhet, klippte med ö vå ett mycket, snusförvuftigt sätt och räc ram nosen efter äpplena. Beravger gaf honom det ena och i samma ögonblick hängde Isig den andra gossen fast i hans mahn, med ett så kraftigt tag, att hästen, du han ryckte i baklänges ej förmådde frigöra sig, och i nästa minut, satt Beranger på hans Och jag, nådig herre, hvad skall jag göra ? (Forts. följer.)