Aftonbladet – 14 juli 1869, sida 3

allt var för syns skull; för nyttans skull utgjorde detta palats en labyrint af lönnlådor och konstlås, hvilka alla emellertid berodde af en enda liten guldnyckel; men om man ej förstod att fullkomligt riktigt begagna denna nyckel, kom man med densamma e öfver vissa yttre förvaringsrum för doftande spanska handskar, bandrosetter och sidendukar, beströdda med lavendel och törnrosblad. Eustacie hade emellertid förskaffat sig nyckela och var nu långt förbi dessa ytlig heter. Hennes ungdomliga herre och mar hade just upptäckt henne uppstigen på er stol, och utstyrd med så manga perlband juvelsmycken, armband, kedjor och ringar som kunde rymmas på hennes lilla person. lighet; hennes små fingrar, belastade me tunga ringar, voro just nu i färd med at öppna sjelfva det innersta rummet i skåpet det allraheligaste i det lilla templet, der ett fodral, prydt med Ribaumontska vapnet förvarades det ryktbara perlbandet. Hoi nådde det nästan icke, men sträckte sig på tåspetsarne och uträckte handen för att fatt: det, då Beranger sprang upp på stolen bakon henne, och längre och starkare än hon, lyc kades stänga dörren till tabernaklet och vrid: om nyckeln. Haus gäckande tillåtelse fö den lilla gemålen att aflägsna sig, kom a blott lust att retas med henne, men i näst: ögonblick tillade han, med handen ännu p: nyckeln: Men att berätta hvad min fader läser det skulla vara förräderi. Huru skulle di också veta hvad det ä Tror du att alla äro barn, utom du sjelf? Men hvem sade dig, att min fader skull råka i olycka om du talade ony hans böc ker? fortfor gossen ännu qvarstående på de högkarmade, tunga trästolen, bakom Eu stacie.