Aftonbladet – 14 juli 1869, sida 3

UTRIKES. FRANERIKE. I lagstiftande kåren gick det temligen hett till den 8 dennes. Det Var den första skärmytslingön i de störa politiska öch konstitutionella frågor, som sta på dagordningen, och ordet ministerkris uttalades derunder, likasom om Frankrike redan skulle ha återfått parlamentarisk styrelse. Det var fråga om att bestämma dag för utnämning af sekretcrare, hvilken utnämning vVensterna önskade skulle företagas utan uppskof, hvaremot högern tyckes vilja uppskjuta dermed så länge som möjligt. Jules Favre framhöll kraftigt nödvändigheten för kammaren att genast konstituera sig, på det man måtte kunna täga ihop med de debatter, som landet med otålighet afvaktar. Han sade sig icke kunna förklara ett längre uppskof annorlunda, än att röpetiögen önskade vinia tid för att ömbilda sig. Statsministern Rouher svarade, att regeringen var beredd att upptaga alla frågorna, och att det var orätt att tala om ministerkris; emedan det icke är personerna, utan sjelfvå samhällets framtid, söm fegerins gens rådplägningar gälla. Ministern gaf icke någon närmare antydan om riktningen af dessa rådplägvingar eller huru långt de kommit, men det var dock ej svårt att förstå, hvärthön fan syftade då hat Jät undfalla sig nagra ord om dammar, som det vore angel an upprvra imvv revuiuuvnen, samt uppmanade majoriteten att rädda samhället. är föregående dagens protokoll den 9 dis upplästes i lagstiftande kåreti; protesterade Monperoliz, inet Benärmhinksen Srevolutionä Fer, soim Kouher gifvit venstern, hvaremot Garnier-Pages förklarade, att han gerna höll till godo dermed, i anledning hvaraf ett förfärligt oväsen uppstod. Ett annat häftigt nppträde föreföll, under , diskisstonen örver Enlllatels väl i Landes-departementet. Jules Ferry förklarade, att om man ville noga granska alla officiella val, skulle man vid dem alla finna spår af den administrativa passionen, och således ha skäl att förklara dem ogiltiga, Dessa ord framkallade en väldig storm. Begris (tredje partiet) påstod, att detta var ei förtärmelse inöt kammärel. Majoriteten fordrade med häftighet, att Ferry skulle återkallas till ördningen. Presidenten efterkom icke denna begäran, men Ferry kunde först efter tio minuters förlopp åter få ordet. Guillotels val förklarades härefter giltigt. Man öfvergick derpå till diskussionen öfver Noubels val, mot hvilket Ernest Picard talade. Noubel sökte försvara sig och förklarade dervid, att då ban inför sina valmän hade försvarat statskuppen, hade desse godkänt den, emedan de eljest icke skulle ha valt honom. Dessa ord gåfvo anledning til ett tredje ännu vildare larm. Hela vensterr protesterade, de Jouvencel (tillhörande nämnde parti) menade, och om Noubels valmän frikänt statsstrecket, så hade vensterns valmän tördömt det, att Pelletan ropade: Mar kan icke frikänna den 2 Dec. Den 2 Dec är ett brott! Nu uppstod ett förfärlig oljud på majoritetens bänkar. Presidenter kallade Pelletan till ordningen, hvarpå denne svarade, att ifall man hade gifvit honom tic att förklara sina tankar, skulle han ha tilllagt att om man med våld bryter in i en församling, om man skickar folkets representanter i landsflykt och till Cayenne, begår mar a Re rn nn ran nn