Aftonbladet – 13 juli 1869, sida 2

höll et ., något från papperet, ehuru ingen kunde upplett öga. Det tillhör Gambetta. Det har en Isom kastar sig bakut med ett uttryck af gon bredvid mig. ket mera sinsemellan och voterade i klump jaö — 280 eller så omkring mot 5. Det var all-ni tid gifna siffror. Och de 280 voro alla de-lic korerade. Denoffentliga åhöraretribuner NY ne a till futtirk a var dock ieke full vv andra läktarne stodo nästan tömDe Man bekymtade sig icke om hela Corps ögistätij. a . Jag har flera gånger sedan bösukt denna IC märkvärdiga sal, och visserligen har jagg tyckt mig märka, att den så småningom unl): dergick en förändring, men knappt hade jag !1 vågat tro, att den skulle någonsin se ut som i dessa dagar. Hvarenda plats på åhörareiribunerna är upptagen, och likväl äro dessa ribuner nä ganska många, om också ej sär4 d 8 D b deles rymliga hvar och en. Deras antal är i: Pp FP 8 i tretton, sträckande sig längs den halfcirkelformiga väggen. I salens fond, vid halfeirkelns diameter, är kammarens byrå, bevakad nedanför af tvenne vaktmästare med värja s vid sidan och kolossala kedjor öfver bröstet. Der befinner sig talaretribunen, ett medgifvande för några få år sedan till kammaren.; I femton eller sexton år saknade Frankrikes lagstiftande kår en talaretribun, betecknande nog, ehuru man naturligtvis hade rätt att tala från sin plats. Nedanför tribunen sitta hrr Secretaires-Redacteurs. Der stodo förut ! snabbskrifvarne, en på hvardera sidan om l! byrån, och förde protokoll på en liten mi-l! pjiatyrpulpet. Nu hafva snabbskrifvarne sina f platser något längre bort, på lagom afstånd från talaretribunen och nedanför de depute-l: rades bänkar. Bakom talaretribunen och ett ! par trappsteg högre sitta på hvardera sidan l! kammarens sekreterare, valda bland ledamöterna sjelfva. Ännu högre upp, ofvanför nyssnämnde tribun, alltså på spetsen af den stora pyramiden och midtför samt nästan i jemnhöjd med de åhöraretribuner, som äro afsedda för kejserliga hofvet till venster och diplomatiska kåren till höger, tronar kammarens president. Bakom honom ser man åter några af kanslipersonalen. Af de tretton åhöraretribunerna är den första till venster i halfcirkeln, räknadt från presidentens plats, anslagen till ministeren, en klass af medborgare, som alltid hafva företrädesrättigheter i Frankrike. En militär åker alltid billigare än andra menniskor på jernvägarne samt till och med i de parisiska omnibusarne. Då en civil betalar sex sous i en omnibus, får en militär sin plats för endast tre sous. Bredvid militärläktaren är den offentliga, till hvilken man vid hvarje stance får slåss om biljetterna. Vidare har man kammarqvestorernas läktare för deras fruntimmer och vänner, ministrarnes läktare för ministeriella damer och bekanta, en läktare för medlemmarne af Conseil detat, en stor läktare, som presidenten disponerar, de redan nämnda för kejserliga hofvet och för I diplomatiska kåren, en för senaten 0. s. V. Om man kastar sina blickar ned i salen, ser man regeringskommissarierna på de neI dersta bänkarne under presidentpyramiden, afslutande detta segment af halfcirkeln, hvilken amfiteatraliskt höjer sig ända upp mot Tläktarne. Högst upp till venster, riktigt på spetsen af yttersta venstern, alltid från preI sidenten räknadt, sitter en gammal man nedIhukad. Det är Raspail. Närmast honom, men dock med ett mellanrum af två tomma platser, synes ett energiskt hufvud, som kastar en eldig blick omkring sig, en, ty detta i den mörkaste och kraftigaste färgton hållna hufvud, ett hufvud å la Ribeira, har blott egen ljuskraft, detta mäktiga, enögda hufvud, oöfvervinnerligt trots. En gång hittills har jag hört Gambetta yttra något i kammaren. Det var med en röst, som fullkomligt svarade mot ansigtets uttryck, stark, nästan tordönslik, så att det darrade i hvarje vrå af salen. Mirabeaw, hviskade nå: . . Rösten gjorde kanske så mycket mer Intryck, sonden hördes strax efter 7, liten spenslig herre, hvilken ov Papper i hand och sannolikt läste fatta ens ett ljud. Man kunde taga honom för en figur i ett skuggspel. Det var hertig de Mouchy, gift med Anvna Murat. Han har sin plats för öfrigt på yttersta högern, men den unge hertigen har likväl undertecknat den venstra centerns interpellation, hvilket .Jjust icke befästat honom i kejsarens gunst. Förliden måndag gaf kejsaren middag på Saint-Cloud, och då lärer någon i den höga värdens närvaro hafva yttrat sin förvåning öfver Mouchy, som kunnat glömma sig ända derhän, att han associerat sig med venstra centern. Han är bara ett barn ännu, lärer kejsaren hafva invändt med ett medlidsamt småleende. Man låter icke välja barn till folkrepresentanter, invände en deputerad. Huru kejsaren upptog: den invändningen känner jag icke. Fyra bänkar nedanför Raspail och Gambetta sitter en annan af de nyvalda för Paris, Jules Ferry, en vacker karl med stora polissonger, men utan mustacher, mera lik en engelsman, än en fransman, under det Gambetta mera liknar en italienare, hvilket han väl ock egentligen är, ty han är född i Nissa. Han bär helt skägg. Gambetta är icke alldeles så ung, som man uppgifvit. Han är tretiofem år. Jules Ferry är närmare fyratio. Begge äro de advokater. På en bänkrad ofvanför Ferry, men något nera till höger från presidenten, ser man Ernest Picard, ett välkändt ansigte på deh platsen, en välmående fysionomi, men med ett sarkastiskt drag kring de fylliga läpparne. Han är äkta parisare och spirituel som en sådan, för öfrigt juris doktor och advokat och har-nu i elfva år varit deputerad. Bänkraden nedanför Picard, ännu något mera till höger, har plats för Jules Simon, ett vackert hufvud med orientaliska drag, eburu Simon icke är af orientalisk börd, infödd bretagnare och för öfrigt känd af hela den bildade verlden. Nedanför Jules Simon sitta Garnier Pagås och Jules Favre, likaledes kända af hela den bildade verlden. Ett vänligare gubbhufvud än Garnier Pages ser man sannolikt icke. Den sanna humanismen lyser ur dessa drag. Jules Favre ser något skarpare ut. Han bär kindoch hakskägg, men icke mustacher. Jag känner ingen annan advokat än Gambetta, som har mustacher, men