Aftonbladet – 12 juli 1869, sida 3

stod helt rörd och såg på detta lilla upp träde. Och sålunda, sade kaptenen, komma Y — som den der menniskan der borta, lag karlen sade i morgses — till endast bevis eller hur? Vi måste hafva bevis, måste v ej? Och huru? Efter hvad den der Clissol pratade i yrseln, och efter hvad ni nu sagt torde det ej vara svårt att räkna ut att ej liten nätt förfalskniog af er handstil blifvi begången af den der listiga figuren, som va stoft och aska innan jag hade den äran at lära känna honom, och som förmodligen re bort ett blad ur er bok och satte dit ett än nat i stället. Nå, blef nu det rätta blade förstördt eller ej? Nej — säger han, hal stoppade in det genom en springa i en pulpe emedan ni kom in på kontoret så snart at han icke hann bränna upp det — och sedan kom han aldrig åt det heller. Vänta litet Hvar skulle den pulpeten finnas nu? Tror n att den kan finnas qvar i London, aAmericasquare, City? Tregarthen skakade på hufvudet. Firman har för mänga år sedan flytta sitt kontor derifrån. Jag har hört att huse blifvit ändradt och tillbygdt. Nu för tider förändras allting så fort. Ni tycker det? svarade kaptenen i medlidsam ton; ni skulle komma öfver och helsa på mig, först innan ni talar om sådant. Godt Nåväl, denna pulpet, detta papper — detta papper, denna pulpet, fortfor kaptenen, steg upp och spatserade omkring helt fundersam, och tog ömsom sin egen hatt, ömsom Tom Pettifers, i handen, förströdd och tankfull. Denna pulpet, detta papper — detta pappero denna pulpet, upprepade kaptenen och ströfvade omkring i rummet, jag skulle gerna gifva — — — Emellertid gaf ban ingenting, utan tog upp