Aftonbladet – 12 juli 1869, sida 3

på båda knäna, så hårdt att det hördes långt ut på sjön af fiskarfolket der, som aldrig fic veta hvaraf detta ljud härrörde. En qvart öfver femi sade kaptenen och såg på sitt ur, och det gör tretio tre timmar och en qvart — det har gått rätt raskt! Huru de alla blefvo öfverväldigade af glädje och sällhet; huru penningarne på stället återlemnades åt Tregarthen; huru Tregarthen genast skänkte hela summan åt sin dotter; hura kaptenen lofvade begifva sig till. Dringworth Brothers och återupprätta deras längesedan bortglömda bokhållares heder; huru Kitt kom in och blef nästan liten i stycken oc! huru bröllopsdagen ånyo blef utsatt — allt detta. behöfver ej beskrifvas. Ej heller huru hon och den unge fiskaren. gingo hem till! postkontoret, för att-förbereda. dem der på kaptenens återkomst, genom att försäkra att han var den yppersta kapten i verlden, som gjort deras lycka — allas deras lycka, — samt sedan lydigt drogo sig undan, på det att kaptenen skulle finna kusten klar, vär han kom; Huru han begagnade sigaf denna omständighet är allt hvad som återstår att berätta. Högst förtjust öfver det förtroende han erhållit och djupt intresserad af saken, lyftade han klinkan till ytterdörren på postkontoret och steg in, Fru Raybrock och den unga enkan sutto i det lilla förmaket, Kaptenen gläntade på dörren och sade: . Får jag komma in?, Det fär ni visst, kapten Jorgan!, svarade den gamla frun. Och ingen har större rätt att ga ut och in efter behag i detta hus, än pi, kapten, fast ni ej blifvit för väl emottaen af dem, som borde vetat bättre. Jag ber er om förlåtelse. Nej, det gör ni inte, min fru, sade kap-!