Aftonbladet – 12 juli 1869, sida 3

n stämd till den 6 Aug. UTRIKES. IKE. Om hvad beslut regeringen kommer a fatta i anledning af tredje partiets tillämna de interpellation erfar man ännu ingentin med säkerhet, en mängd hvarandra motsä gande rykten äro i omlopp bland annat ot en genomgripande ministörförändring. Vi vilj här meddela hvad några korrespondenter Paris skrifva till utländska tidningar om de nuvarande ställningen. I Kölnische Zeitun . läses följande korrespondens: Att kejsare är böjd för att göra eftergifter, kan nu ick längre betviflas. Likväl är det äfven säkert att han icke skall gå så långt som tredj partiet, hvilket fordrar ministeransvarighe Toch initiativ för kamrarne. Hvad Du Miral . förslag beträffar, hvilket, såsom förut är meddeladt, går ut på, att lagstiftande kåren åte; skall antaga en svarsadress, att rättigheter att framställa interpellation skall vara min dre komplicerad, att rättigheten att förändre lagförslagen genom amendementer skall utsträckas samt att kamrarne skola välja sin presidenter och vice presidenter, så tyckes man i Tuilerierna anse dessa reformer otillräckliga att lugna den allmänna meningen och man vill derföre derutöfver gå in på, att kamrarne kunna besluta motiverade dagordningar, att budgeten voteras paragrafvis, icke såsom hittills med ett kapitel om sender, samt att den artikel i författningen, som bestämmer att en minister icke tillika kan vara deputerad, upphäfves, Genom dessa eftergifter hoppas man kunna lugna den allmänna meningen för ögonblicket, hvilket dock knappt kan antagas; ty det är en alltför allmän önskan att landet sjelf skall leda sina angelägenheter, och nyssnämnda åtgärder skola derför blott tjena till att gifva oppositionen mäktigare vapen i händerna, utan att. förskaffa regeringen större popularitet. Det sista ordet i saken är emellertid ännu icke uttaladt; underhandlingarne med tredje partiet (härtill har man: nemligen beqvämat sig, fortfara ännu, och det är derför icke omöjligt. att kejsaren ändock till sist besluter återgå till det parlamentariska systemet. I Indep. belge finner man ett dylikt meddelande, men der är det blott fråga om att lagstiftande kåren skall välja sina vicepresidenter, och de ofvan nämnda eftergifterna betraktas icke såsom ett tillmötesgående, utan som ett motstånd. Den mycket allvarsamma konflikten mellan regeringen och lagstiftande kåren fortfar, skrifves det. Det är icke utan uppsåt, jag talar om en mycket allvarsam konflikt; ty det är rätt och slätt fråga om en fullständig förändring af regeringsformen i Frankrike. Om jag kan lita på de senaste upplysningar jag inhemtat, är det långt ifrån regeringens afsigt att gifva vika. Hon vill blott göra eftergifter, som föga egna sig att. tillfredsställa demonstrationens upphofsmän. i I Kölnische Zeitung läses äfven följande korrrespondens från Paris af den 5 dennes: bUnder underhandlingarne mellan Rouher och tredje partiet är det isynnerhet fråga om, huru ministeransvarigheten skall uppfatas. Regeringen eller rättare statsministern var låtit förstå, att regeringen icke vore obevägen att göra denna eftergift, om man lyckades definiera den på ett sätt, hvarigenom lågot afbräck icke gjordes i suveränens förattningsenliga ansvarighet; till dennas afkaffande erfordrades dessutom ett folkbeslut, t a a A A q d ) i j medan deraf skulle följa, att en af de vigigaste grundsatserna i författningen af år 852 sattes ur kraft. Det är alltså härom ch om betydelsen af den begärda ministernsvarigheten, som det underhandlas fram ch åter, utan att man ännu kommit till nåot resultat. I samband härmed gingo redan går en otrolig mängd rykten, sont kulmierade i allehanda ministörförändringar. Till ch med sådana personer, som eljest sky att ttala en bestämd mening under dylika förållanden, voro benägna att sätta tro till essa rykten, ehuru man vid ett lugnare skärkådande af ställnipgen minst sagdt måste nse dem ha uppstått för tidigt. Kejsaren ar ju sjelf vid sessionens öppnande låtit ouher förkunna, att han afvaktar ett utlande af lagstiftande kårens önskningar för tt derefter vidtaga en följd af åtgärder, om skola visa landet att han är villig att nderkasta sig dess anspråk. Dessa anspråk nas dock endast till såsom embryoner i edje partiets interpellation, hvilken ju ännu ke officielt existerar eller åtminstone icke ficielt bragts till suveränens kunskap. :Inan diskussion och omröstning egt rum öfver enna interpellation kunna inga öfverraskande slut väntas af kejsaren, hvatken hvad föranden eller personer angår, och tillsvidare äste ryktena således betecknas såsom förwstade. I lagstiftande kåren hette det i dag, t kejsaren skulle bilda ett nytt kabitt, hvars sammansättning uppgafs sålunda: ;gres justitieminister, Louvet finansminister, uffet minister för allmänna arbeten, Talhouöt rikesminister, Persigny minister för det kejrliga huset och de-sköna konsterna. Med idantag af Persigny hörde alla dessa till edje partiet. Niel, Duruy, Rigauld de enouilly och Forcade skulle behålla sina rtföljer. Vid ministerförändringen skulle atsministeren indragas. Tidningen La Presse skildrar partiernas uppering i den lagstiftande kåren på fölade sätt: En iakttagelse, som alla menVa ALM Hjö MM mr vd ss mm AV — om 0 si fc v ir skor gjort, är förändringen i kammarens