Aftonbladet – 9 juli 1869, sida 3

. Vandringar i Helsingland. (Skildrade i bref till Aftonbladet.) IV. Vi stå alltså änvu en gång vid den gamla pittoreska kapellruinen. En folksägen an knyter sig till den plats, på hvilken det lille templet stått, och till den omgifvande kyrko: gården, hvarför jag tager mig friheten oombedd berätta den. Omkriog år 1340, eller den tidpunkt di Skog socken började allmännare Debyggas slog en rik och mäktig man vid namn Nisse ned sina bopålar vid foten af Gullberg, vic stranden af den tjusande vik, som ännu bär hans namn. Denne Nisse, som beskrifve: som en mäkta stolt herre, hade en dotter Sigrid, god som guld och fager som våren Skön Sigrids älsklingsnöje var, att under de vackra sommaraftnarne gunga i sin nätta farkost på den täcka Skogviken, och ej sällar landade hon vid kapellet, hvars lummig: stränder skänkte svalka och inbjödo till hvile och — drömmar. Så satt hon en afton på den blomklädds stranden och drömde om Gud vet hvad, då hon plötsligt fick höra hofslag i närheten Innan den förskräckta flickan hunnit sin båt stod en präktigt klädd ryttare vid henne: sida, med en djup bugning helsande den rodnande tärnan, Denne ryttare var, vi kunna gerna sägs det först som sist, ingen annan än den ötver hela nejden fruktade stigmannen Sote som då förtiden huserade på den stora Ödemorden. Reslig, vacker och med från bättre dagar bevarade sirliga later, lyckades han snart vinna den oerfarna flickans tillgifvenhet. Föregifvande sig vara en af konung Magnus utsänd krigshöfvitsman, med uppdrag att gripa den farlige röfvaren Sote, blod det honom lätt att ofta vinna möte med Sigrid, som snart älskade honom med den första kärlekens hela omätliga hängifvenhet. Trots det råa och förnedrande i sitt yrke, hade . dock Sote i djupet af sin själ bevarat en gnista till det bättre. Den unga, oskyldiga flickans rena, varma kärlek förde honom, möte efter möte, på bättre tankar och