Aftonbladet – 9 juli 1869, sida 3

Det är klart, menade kaptenen. Gif mig nu hvar sin arm och låt oss komma öfverens om saken. Och så talade kaptenen och båda bröderna om hvad de härnäst skulle företaga, och öfverenskommo derom medan de vandrade fram och åter i blåsten och medan den förslömda frukosten kallnade derinne. Öfverenskommelsen gick derpå ut att de alla skulle på möjligaste skyndsamma sätt begifva sig till Barnstaple och der genomse fader Raybrocks böcker och papper, alldeles som Hugo förnt ämnat göra. Att,om de der erhöllo någon upplysning eller ej, genast alia tre skulle återvända till Bteepways och å direkte till Tregarthen, berätta honom allt hvad de visste, och se hvad det blef af detta, sedan: Och slutligen att när de närmade sig hemtrakten, skulle man taga alla tänkbara försigtighetsmått, på det att Hugo icke måtte blifva igenkänd af någon, samt att åt kaptenen skulle uppdragas att bereda hans hustru och hans mör på äterseendets glädje. Ty, ser ni, menade kapten Jorgan, man får lof att gå försigtigt tillväga; stor glädje är lika så farlig, som stor sorg — om inte ändå farligare efter den är betydligt mycket ovanligare, och derföre mindre förutsedd i denna vår vida verld. Och dessutom. skulle jag tycka om att få rättfärdiga mig hos fruntimrena och föra er hem igen i ett glad och lyckligt ögonblick, min käre fiskare; låt oss derföre icke Kasta bort tillfället. Kaptenens omtanka och vänliga deltagande prisades högeligen af bröderna, Och na ee stopp litet!, sade kaptenen stannade och såg på begge bröderna med en helt ny uppsats af skrynklor kring ögonvrårna; ni är af den tanken (till den äldre brodren) att ni är jitet långsam af er?p