Aftonbladet – 8 juli 1869, sida 3

rig skulle jag väl fått återse England, om nte ett på utresan stadt fartyg ankrat i närheten af den afbrända ön, för att söka Iricksvatten. Då man ej fann något der ock var alldeles i brist deraf, beslöt man styra ill närmaste land, som också var en ö, och ust den, dit jag blifvit förd. Då de togo nig ombord der, såg jag nästan ut som en vilde sjelf och kunde knappt tala mitt eget språk. Men de voro vänliga emot mig och njelpte mig till rätta, och första till Engdestinerade skepp som vi mötte, anrovades och tog mig ombord, och då var jag ullkomligt mig sjelf igen. Och med detta skepp fick jag följa med till Falmouth, mot let att jag tog hyra som simpel. matros, ty le behöfde folk, som nästan hvarje fartyg på remresa gör. Och så kom jag. hit. FEMTE KAPITLET. Hemkomsten. Kapten Jorgan, som varit uppe och ute i ;od -tid, hade anställt ett vänskapligt förhör ned nästan alla invånare i byn Lanrean, och tervände just till Kung Arthurs Vapen, 1itan att vara det minsta klokare än förut, lär han fick se den unge fiskaren, åtföljd af n främling, komma honom till mötes. En lick på denna främling förvissade kaptenen senast om att han ej kunde vara någon an an än den mannen som reste till sjös, och an var genast färdig att ropa an honom, om en Trkerkamrat; men när båda stodo tilla och tysta framför kaptenen, så stod aptenen också tyst och stilla framför dem Nej, hvad är detta? utbrast kaptenen, å han slutligen bröt tystnaden. Ni båca ro lika! Ni båda äro mycket lika! Hvad är etta?o fe (Forts. följer)