Aftonbladet – 7 juli 1869, sida 2

och försöka utleta hvad som kunde vara sann och inte sannt af hvad han sagt, så var jag lika trögtänkt som alltid, och der en qvickare än jag skulle kunnat på ett par minuter fatta ett beslut, höll jag på hela dagen att fatta mitt. Till sluts kom jag öfverens med mig sjelf om följande: Efter som jag hade mir skrifportfölj med mig, så skulle jag nedskrifva allt hvad jag hört af Clissold, för att vara säker på att ej glömma något; sedan, ifall jag kom åter till England, skulle jag ej hvila förrän jag fått ljus i saken och om orätt blifvit någon gjordt, utan min fars vetskap, i hans pamn godtgöra det skedda. -På hela den dagen hvarken såg eller hörde jag något af superkargen. Jag skref min promemoria och tillbragte sedan en sömnlös natt, kämpande med mina sorgliga tankar och min ensamhet. De der orden i vår fars testamente, du vet, Alfred, om att han en gång varit nära att förlora dessa femhundrade pund, höllo mig vaken och ingåfvo mig misstankar, som jag blygdes öfver. När det dagades trodde jag nästan att jag skulle blifva galen med, och började gå omkring på ön, i hopp att morgonluften skulle blåsa bort min oOr0.: Jag gick åt norra sidan af ön och vandrade fram och åter ungefär en timmas tid. Derpå återvände jag till min grotta och såg genast spår efter andra fotsteg än mina egna. Jag misstänkte strax att superkargen smugit omkring min boning i stället för att återvända till sin egen, och att han i min frånvaro åter försökt stjäla från mig. rst såg jag efter huru det stod till med mina förråder: Hvarken köttet eller brödet var rördt, men vattnet hade han antingen druckit ur eller slagit bort, ty det fanns inte ett halft qvarter qvar deraf. Medikamentsschatullet stod öppet och flaskan med hjort