Aftonbladet – 6 juli 1869, sida 3

-Jintet af Dalsgaard eller åtidra framståenc blonde; och den ryktbare Marstrar jär förtfarande icke med vid de skandins viska expositionerna. Låtom oss emellet tid se till hvad vi kunna hitta, Eon hår, söm sagdt, blott en liten bit, me dock en förträfflig. Vi befinna oss I e lada morgonen efter ett gille. En del nattens upplysning brinnet ännu längst in bakgrunden och Dbeskiner ett par sofvand spelmän, medan den ljusgråa morgondager faller in genoih den öppha dötrei spela bland glasen och andra festföremål på et bord samt hjelper en gammal bondgumm damma golfvet och städa. Några nyfikn höns titta in från gården, ihen för reste shvilar hela jörden,. Den ypperliga motsat sen mellan ljusen och dagern, sömnen oc det vaknande lifvet, sorgfälligheten i utfö randet särskildt af glashögarne, bålen oci blåsinstrumenten — allt bidrar att göra dett: stycke till en af utställningens perlör;. A en annah bekant mästare Monies finna v blott en temligen tarflig och tråkig skildring en gumma och en liten flicka som blåsa på Varme Kartofler,. Till hans riktning synes hr Edvard Lekmann böra, em utställt en ej i förteckningen upptagen tafla, en ung soldat som bär en piga öfver en bäck, fint men hårdt målad, samt en sämre, i förteckningen upptagen. Fru Jerichau tillhör nästan historiemålningen med sin i kroppsstörlek tt: förda Strandning paa Jyllands Vestkust en kolossal genre, hvars gripande ämne är uppfattadt i stor stil och derför gör ett för genren främmande intryck. Emellertid är det, trots sin något violetta ton, ötverhufvud ypperligt hållet, elegant tecknadt och smakfullt komponeradt, om vi undantaga dön med kappsäcken inklifvande fiskargubben, som, enligt ett träffande uttryck, ej kommer in i ramen och ej heller svnes höra så mycket till stycavi Karl Blochs Romerske gossar som spela kort, ger ett nytt glänsande bevis på denne oönstnärs poda jngier af det nakna och lifliga karakteristik. Den starka Och dock Har moniska färgen gör denna bit äfven. från koloritens synpunkt till ett af danska afdelningens mer framstående arbeten. Deremot vittna Sannes italienska och Randsigt danska folklitsbilder om allt utom framåtgående. Vi vilja ej ens tala om den förres otäcka En varm Sommerdag yed. Aaem, med sit) spenatgröna kakgriind ock sina ruda varnkröppar. Den senares ansigten ha ock samma fula, breda hållning, och hela teckningen bär spår af stelhet och tvång; färgen är den bästa sidan af hans taflor. Lika litet bifall kunna vi skänka hrv Holbechs och Pachis genreri ae sakiia originell uppfinning och vårdadt målningssätt.. Båda dessa företräden tillhöra åter hr Aug. Plum i hans Et uheldigt Möde, der en dum bondpojke i röd vest råkat ut för en vred kalkon och i förskräckelsen som bäst ir i farten att tappa det ena ägget efter det atidra tär en medhafd korg. Den humor som: vilar öfver ämnet har funnit ett motsvarande utförande. Vi veta ej om vi gissa rätt, nen det synes som om konstnären någon tid dkat disseldorfska studier och derigenom fått gat upp för vigten af en gladare och frikare färg än den violettgrå danska: Och värmed ha vi så temligen genomgått den napphändiga danska genreafdelningen.