och en dansk rtyttarstrupp, der senare anförd af koning Christian IV. sjelf; Konuhgen nedsjönk med sin häst i ett kärr Och vår nära att bli tillfångatagen af svenskarne, då öfverste OCliristian Barnekow tvang honom att rädda sig. Jag lemnars, sade Barnekow, åt konungen min häst, åt fienden mitt lif och åt Gud min själv Konung Christian håde knappt hugnit endan: förrän Barnekow ängieps al svenskarne. Han sprang upp på en sten, hvilken alltsedan kallats för Barnekowsstenen, och försvarade sig en stund tappert mot öfveriakten indan han stupade. Danskarnes nederlag var för öfrigt så fullständigt, att konung Christian endast med några få ryttate kom nndan till Warberg, Dessa båda bevis på pietet tör tappre mans minne hafva utgått från Hallands fornminnesförening. Inskriptionerna äro i enlighet med Vitterhets-, Historieoch Antiqvitetsakademiens beslut.