Aftonbladet – 5 juli 1869, sida 2

NR VERSER SINE UU Jo OMM Den dom, som nyligen af Stockholms råd! husrätt blifvit afkunnad emot ansvarige utgifvaren af tidningen Fäderneslandet, är i mer än ett hänseende egnad att belysa våra närvarande pressförhållanden. Den bör framförallt vara lärorik för dem, som i fåvitsko men på god tro bära omkring den jargonen, att det är väl stäldt med vår presslagstiftning, och att ingen reform i densamma behöfves. Ifrågavarande dom vittnar bland annat derom, hvilka barbariska straffbestämmelser, som till följd af nu gällande lag i flera fall kunna tillämpas mot den, som en jury, i hvilken domstolen utan egen ansvarighet insätter de bestämmande ledamöterna, anser hafva gjort sig skyldig till missbruk af tryck-. friheten. Två års vanärande straffarbete för några l skrifna rader, af hvilka man icke kunnat påvisa några i brottslig handling framträdande direkt menliga följder, det tyckes vara ett nog hårdt straff i vår tid och i ett land, der man plägar berömma sig af fri yttranderätt. Vi tro, att man för närvarande skall ha svårt i de civiliserade europeiska samhällena finna motstycken till en sådan barbarism. I sjelfva Frankrike, der man på allt sätt trakasserar pressen och förföljer den frimodiga oppositionen, nöjer man sig dock med att sätta de misshagliga journalisterna i fängelse på längre och kortare tid; det har icke fallit ens någon af de mest fanatiska Decembristerna in att man skulle sända de politiska skriftställarne till bagnon, för att er sammankopplas med mördare och röfvare. Här visar sig klart, huru den del af pressen, som gör sig skyldig till ansvarsbedrägeriet och dermed sammanhängande råhet i ton och löslighet i fråga om fakta, dymedelst förslöa hos allmänheten känslan och intresset för friheten. Skulle den ifrågavarande domen ha drabbat en politisk skriftställare, som sagt några skarpa sanningar åt höga vederbörande, allvarligt, i full välmening och i den offentliga moralens intresse, så skulle utan tvifvel den allmänna meningen med utomordentlig kraft ha upprest sig emot en sådan dom och emot den lag, som kunnat möjliggöra densamma; och denna mening skulle icke hvilat förr än en reform i liberal anda blifvit ernådd. Men nu var det fråga om ett utfall, hvars syftemål endast syntes vara att grina, gäckas och såra, och det vanärande straffet drabbade en ömklig ansvaring, för hvilken allmänheten icke ens anser sig kunna hysa något medlidande, då han inlåtit sig i den transaktion, hvarigenom tryckfrihetsförordningens bestämmelse om ansvarigheten skulle eluderas, och han redan haft mångfaldiga varningar i afseende på det orätta och vådliga i en sådan transaktion: Vi vilja för ingen del förneka det straffvärda i att låva sitt namn till åvägabringande af ett ansvaringsbedrägeri; men i afseende på den nu i fråga varande personen tro vi oss kunna med temlig visshet säga, att han är i det närmaste otillräknelig. Den som sett hr Dalhammar inför rätta måste för honom hysa ett medlidande, som icke är på ringaste sätt beslägtadt med det intresse, som den politiske martyren, äfven om han är en oklok fanatiker, framkallar. Det är en mycket liten mansperson, af en ålder, såsom det vill synas, mellan 50 och 60 år; hans svaga och spensliga kropp är djupt böjd, synbarligen mindre af årens börda, än af nöd, bekymmer-cch elände. Hans insjunkna gulbleka ansigte talar om svält och sjuklighet; hans matta och djupt insjuukna ögon äro i allmänhet riktade mot golfvet, men kasta unnerstundom rädda och idiotiskt stirrande blickar omkring sig, och på domarens frågor svarar han ett hviskande ja eller nej, under det hans förut böjda kropp bugar sig ännu djupare mot golfvet. Och det är för möjligheten att i sitt ställe kunna framskjuta en dylik ömkansvärd syndabock, som åtskilliga publicister i vårt land kämpa, såsom vore det någonting ädelt och godt; det är detta grofva, rättskänslan upp rörande missbruk, som de med hån mot allt sundt förnuft och allt språkbruk vilja benämna: upprätthållande af perscnlighetsprincipen inom vår tryckfrihetslagstiftning. Eni sanning makalös personlighetsprincip, till följd af hvilken man skall tolerera en sådan slafhandel, hvarmedeist vissa stackare, som man förmodligen frånkänner allt men-! niskovärde, skola underkasta sig ansvar och straff för förseelser, för hvilka de äro fulli komligt främmande! Då det varit fråga om den allmänna värne: pligten, har man med rätta uppträdt emot den 8, k. blodslottningen och emot det system, enligt hvilket man i fråga om fäderneslandets försvar kunde friköpa sig eller sätta annan person i sitt ställe. Då har man velat göra personlighetsprincipen strängt gällande i fråga om uppfyllandet af en vigtig medborgerlig pligt, Och nu skulle det vara personIighetsprincipen, som gifyer stöd åt ett sys stem, som går ut på att medelst ett pactum turpe förbinda personer att svara och lida för hvad andra förbrutit. En i sanning un-lt derbar logik eller en kolossal förtröstan få löslighet och kegreppsoreda hos en del af all! mänheten. : Att begreppsoredan understundom verkligen icke är ringa, derom vittnar bland annat den omständigheten, att man vid ett eller annat af de folkmöten, som på sista tiden egt rum, kunnat förmå en större eller mindre del af de tillstädeskomna att ropa ja till en resolution af det innehåll, att afsvarighetssystemet bör bibehållas i vår tryckfrihetsförordning. En dylik resolution är naturligtvis ett nonsens. Förslagsuppställarne