Aftonbladet – 3 juli 1869, sida 3

Jvanhgen endast uppgiva en med deras Inre plågande oro förenad, dem hastigt öfverväldigande, oemotståndlig drift. Efter denns linledning öfvergår Hwasser till analysen a I Gadolins handlingssätt: den, sjuklingens ålder tillhörande, lifligare och mera plastiska fantasien — säger Hwasser — har på ett bestämdt yttre föremål, såsom den egentliga orsaken till hans inre lidande, fästat hans uppmärksamhet, och dymedelst hos honom alstrat ett mer och mer tillväxande hat, som slutligen öfvergått till en fix id om det hatade föremålets absolut onda natur. Vid betraktande af detta hat, som i sin utveckling icke blef till mig inskränkt, utan sträckte sig äfven till alla dem af min slägt, om hvilkas tillvarelse den sjuke hade fått någon tillfällig kunskap, finner man, såsom den juridiska undersökningen fullständigt utreder, att han hatade mig först såsom sin enskilde fiende, sedan ansåg mig för en fiende till Gud och hela menskligheten, och slutligen uti ett af sina i fängelset författade bref gaf mig den kända benämningen af det personifierade onda. Denna oviljans och hatets föregående utveckling till öfvertygelse — fortfar hr Hwasser — om min skadlighet och ondska, synes mig isynnerhet i eft afsfende förtjena uppmärksamhet. Den entusiasm för menniskolifvets högsta ändamål, hvilken vetenskapernas studium hos den eldige ynglingen fostrar, öfverspänner stundom den unga själens outvecklade krafter och alstrar ett förvillande svärmeri, som någon gång förledt den svage att, med förmätenhet mot Försynen, upplyfta en straffande hand emot den verklige eller inbillade fienden till det höga ideal, hans hjerta med kärlek omfattar., — Derefter reflekterår Hwasser öfver de exempel af mord, som af. nyssanförda anledning, blifvit begångna, och af svaga menniskor blifvit på olika sätt bedömda. Sålunda hafva några i svärmeriets vördnadsvärda ursprung, sökt ett försvar för dess brottsliga eller vansinniga utbrott — då andra hafva derur sökt bevisa, att vetenskapslifvets fria utveckling alstrar ett moraliskt förderfo. Men :om npågon, förledd af den ifrågavarande händelsens yttre likhet med en annan ryktbar af samma slag; skulle i densamma tro sig ise sett uttryck af det svärmeri, hvilket den Nifligare vetenskapsodlingen någon gång väckt, så kunde han genom en oväldig granskning af hvad protokollerna i detta mål innehålla, lätt få sin felaktiga öfvertygelse rättad. Studeranden Gadolin — erinrar Hwasser — hatade icke mig af orsak att han älskade menskligheten, utan han ansåg mig för mensklighetens fiende, emedan han hatade mig. Detta hatets orsakliga förhållande till opinionen: om min afskyvärda karakter visar äfven tydligen, att detsamma uti den plågande psykiska sjukdomen haft sin yttersta grund, och således icke kan den sjuke tillräknas såsom ett moraliskt fel., — Den mordiska gerning, som stud. Gadolin mot mig begått, blir icke något annat än ett sjukdomssymptom, som hvarken honom eller någon annan kan tillräknas och han sjelf ett föremål, icke för indignationen, hatet eller bestraffningen, utan för medlidandet. Den som kan. föreställa sig det qvalfulla i hans lidande, då han, kämpande mot ett hans inre fribet fjättrande och beständigt tillväxande, men utan hans eget förvållande uppkommet ondt, känner sig af striden utmattad, och i en namnlös ångest tillgriper brottet såsom ett förlossningsmedel, och sedan; genom förståndets oupphörligt förnyade, men vapmäktiga, bemödanden att återställa det inre lugnet, faller i den fysliga förvirring, under hvilken motsatsen emellan det onda och goda är upphäfven och menniskan förvexlar dygd och brott med hvarandra; — len som kan föreställa sig detta, och icke l känner sig bevekt till medlidande mot den olycklige, han har icke något begrepp om de inskränkande förhållanden, af hvilka den enskilda menniskans frihet är beroende, och han ådagalägger, att han länge varit döf för. de sanningar, som af det menskliga elänlet förkunras. Då således något straff å Gadolin för det af honom begångna mordanfallet allra minst if Hwasser kunde yrkas, ansåg han dock att . 3adolin, äfven om han syntes vara till helsan restituerad, behöfde en öm och vaksam omvårdnad, enär den till transitorisk furor stundom öfvergående sjukliga viljan dock unde fortfara,, och således för andra blifva arlig. Men hans tillvaratagande skulle uruta till verklig grymhet emot den olyckliga juklingen, om, då de i Finland belägna dårs-stiftelser icke voro inrättade för devan, innigas återställande till helsan, utan blottt ör deras förvarande, honom vägrades tillå-s else att, under vissa bestämda vilkor, åt-4 ( 1 ninstone tillsvidare förflyttas till någon tom landet varande bättre kuranstalt för ransinniga. En fråga. som återstod obesvarad, var dock len, hvarföre just professor Hwasser jemte ans slägtingar skulle blitva föremålet för len vansinniges hat — och lösningen af den rågan låg Hwasser ömt om bjertat, och af personliga skäl, — Då, såsom den juridiska indersökningen fallkomligt utreder — anför Twasser — emellan den anklagade och mig cke något enskildt, vänligt eller ovänligt, förällande någonsin egt rum, måste anledningen ill hatet, såvida den i mitt uppförande möjigen skulle kunnaigenfinnas, sökasi den offentga relation jag, såsom embetsman och uniersitetslärare, egt till allmänheten i detta and, och isyrnerbet till den akademiska ungomen. Jag får derföre hos hr rektor och mpl. consistorium academicum, som med genskap af domare i detta mål förenar den af tt bafva varit närmaste vittnen till mitt uppörande under hela den tid jag i Finland vait medborgare och embetsman, ödmjukast nhålla om ett vittnesbörd, uti hvilket betämdt säges, om jag, under denna tid, i ett ller annat afseende så uppfört mig, att jag äckt eller gjort mig förtjent af allmänheens, och isynnerhet af den studerande ungomens, ovilja. Hwasser begärde uttrycklien att ingen skonsamhet måtte visas emot en, en mera ovanlig olyckshändelse träffat, ller någon uppmärksamhet på enskilda vänsapliga förbindelser, måtte återhålla det ogilinde omdöme, öfvertygelsen i sådant:afsende möjligen skulle diktera.n ALA NN Ale te AA 00 dage ND 0 fr RR AA fö ETTA DD VA BD VV KR Ks färd fär