Aftonbladet – 3 juli 1869, sida 3

En episod ur Israöl Hwassers lif. Af M. IL. Den 13 Febr. förekom åter målet, då såväl Gadolin från carcer upphemtades, som. ock alla vittnena nu på ed hördes och upprepade hvad de förut berättat. Gadolin vidhöll äfven sina fiendtliga tänkesätt mot Hwasser (som fortfarande låg sjuk i svåra plågor) och törsäkrade, att det hårda slag som denne tilldelats vore väl förtjent,. — Den 18 April hade målet så långt fortskridit, att stadsfysikus doktor C: v. Haartmans skriftliga utlåtande kunde afgifvas rörande såväl Gadolins sinnesförfattning, som prof. Hwassers helsotillstånd. Dr v. Haartman utlät sig, att Gadolin redan lång tid lidit af.en långt utvecklad melankoli, under hvilken han också småningom genom förmenta andeingifvelser och . oriktiga slutsatser fattat en så ofördelaktig tanke:om prof. Hwasser, att han trott sig under subjektivt ren afsigt uppmanad. och berättigad, att angripa och förstöra honom. Den melankoli som plågat G. vore af den beskaffenhet att han-undet verkningarne deraf icke kunde anses tillräknelig för det brott han hade begått. Hoppet :om G:s återställande till helsan. ansågs ock ringa, dock tillstyrktes att han på någon passande anstalt för sinnesrubbade borde vårdas. N Beträffande prof. Hwassers helsotillstånd, så meddelades; att den svåra värk inacken, som i flera veckor plågat honom, troligen uppkommit genom en försträckning och deraf härrörande kongestion i nackens muskler, förorsakad af dessas våldsamma motverkan för att vid den: af Gadolin framemot. professorns hufvud, med yttersta häftighet gifna stöten, upprätthålla hufvudet. Oberäknadt någon ömhet i nämnde muskler, hvilken dock ej ansågs för framtiden medföra menliga verkningar, vore professor Hw. nu till helsan återställd. Prof. Hwassers personliga inställelse hade icke påkallats, men han hade af konsistorium fått befallning att iokomma med det påstående, hvartill han i stöd af lag kunde anse sig hafva anledning, till följd af Gadolins moiska och försåtliga anfall. I detta påstående uppträdde den ädle Hwasser icke mot utan för denolycklige unge mannen, hvars vederdeloman han förklara e sig icke vara, då G. vid den mordiska gerningens föröfvande var moraliskt ofri, och således icke föremål för lagens bestraffning. Men liksom tveksam huruvida domaremakten ändå skulle skonsamt förfara, ansåg sig Hwasser både berättigad och förbunden, att om beskaffenheten af den sjukdom. som gifvit uppkomst åt den. olyckliges lagstridiga .gerning fritt och öppet yttfa sig och han företog sig nu att analysera såväl det begångna brottet och. brottslingens sinnesstämning, som ock sjelfva ransakningsprotokollerna, ur -hvilka han meddelade iakttagelser, ptnandeom en beundransvärd skarpsinniget. : Sjukdomens komplicerade, och ifrån det begrepp allmänheten vanligen fäster vid ordet vansinnighet i flera afseenden afvikande gestalt — skrifver Hvasser — det fria spelrum, som en falsk eller ofullständig -kännedom af dess egentliga väsende, möjligen skulle kunna lemna öppet för den illasinnades bemödanden att svärta andras heder, och de okunnigas yttrade benägenhet att vid den ifrågavarande olycksbändelsens bedömande sätta mindre tro till, måhända någon gång af illviljans ingifvelser understödda fördomar, än till de sakkunniges omdömen: svårigheten att, vid bestämmandet af den anklagades blifvande förhållanden, med hvarandra förena humanitetens och samhällsordningens, till utseendet stridiga fordringar — alla dessa förhållanden och omständigheter manade Hvasser att bidraga till utredande af ett ämne, som, vigtigt för flera enskiltes väl, redan i lera månader sysselsatt äfven den allmänna uppmärksamheten. De visioner och andeingifvelser hvilka Gadolin åberopat såsomsrootiver för den mordiska zerningen, borde likalitet som de förvirrade begrepp han hyst och hyste om sina rättigheter såsom menniska och medborgare, anses såsom det urspungliga och egentliga mamentet af hans psykiska lidande — utan borde de leromot sökas i den längre tid fortfarande valfulla ångestkänsla ifrån hvilken han, genom begående af ett mord icke allenast trodde sig kunna befrias, utan äfven för någon tid verkligen blef befriad. Denna med ett bestämdt croppsligt lidande troligen i de flesta fall föresade själssjukdom, som uti den ångestfulla och jväljande drift till mordiska handlingar har sitt !tmärkande och väsenibga symptom, förekomuer stundom enkel och utan att vara förenad ! ned förvirrade begrepp, eller med en sjuki: FRI EA KA