Aftonbladet – 3 juli 1869, sida 2

pas. I ett annat famöst bref, nyligen aflåtet till en obetydlig hr Mackau, har kejsaren, liksom nu till presidenten Schneider, förklarat att han fortfarande ämnar fullfölja det verk, han begynt, att förmedla en stark makt, med verkligt liberala institutioner. Napoleon III är en stor förmedlare. Han förstår sig på hvad ännu ingen annan lyckats utfinna, och det är derför han också vet att förena det moderna samhällets fredliga sträfvanden med teorien från en förfluten tid, om krigets historia såsom historien om civilisationens framsteg... Det sistnämnda var dock en engelsk tidning för några dagar sedan nog oartig att kalla en sofism och menade det vara ett dåligt tecken, att öfverhufvudet för en stor nation ännu anser det tillständigt att komma fram med sådana retrograda paradoxer. Man har också anställt en jemförelse mellan Napoleon III:s ord och det sätt, hvarpå den amerikanska republikens förste embetsman sedan sitt tillträde till makten talat om kriget; hvilken jemförelse just ej utfaller till den förstnämndes förmån. Emellertid törblifver Schneider president i lagstiftande kåren liksom Napoleon III förblifver kejsare och det kejserliga systemet förblifver det kejserliga systemet. Lugnet skall aldrig på något allvarsamt sätt störas i Frankrike, sade kejsaren allrasenast uti ett tal i Beauvais, ty han har hållit tal i Beauvais också. Det ären känsla af tillförsigt, som icke heller svikit en enda af Frankrikes föregående regeringar.