Aftonbladet – 1 juli 1869, sida 2

Små resebref. VIL Paris den 23 Juni. Paris ändrar utscende lika ofta som en kokett qvinna byter om toiletter. I går gick man ut att se på upprorets, i dag beundrar man i butikfönsterna de nya kautschuksluftballongerna uti form af tigerkattor, räfvar 0. 8. V.; i går spanade man nyfiket efter nagon artikel af Rochefort, i dag läser man med spändt intresse beskrifningarne öfver hr Hausmanns lysande fest för viceekonungen af Egypten; i går svor man öfver polisen, i dag klappar man vänligt en sergent de ville på armen och ber honom anskaffa en lämplig plats bland folkhoparne, som samlats utanför Tuilerierna, för att se när kejsaren åker ut; i går var modefärgen Jjus och glad, i dag äro alla damer djupt svartklädda, liksom under kungssorg i Sverge; i går gjorde man visit i sin älskarinoas boudoir vid någon irregulier gata, i dag åker man i fiacre öfver samma plats, förvandlad till boulevard; i går flägtade man sönder minst ett halft dussin solfjädrar för den olidliga värmens skull, i dag sveper man in sp i ytterrock, tager paraply under armen och läser välsignelsen öfver det fördömda höstrusket. Ja, sannerligen ha vi icke mera höst än sommar och ett ihållande regn, som mjakar upp asphalten på ett mycket obehagligare sätt än solstrålarne. Paris är dystert i fria luften, men teatersalongerna skimra af fröjd och inbringa för årstiden ovanliga recetter. Odeon, Bouffes-Parisiens och Teatre Lyrique stängde sina portar för fjorton dagar sedan, då hettan var som värst. Nu ha direktionerna fått samvetsqval. Chatelet har också skrifvit Relåche ofvanför ingången, men kanske, för längre tid än vanligt. Debet och credit ha icke velat gå ihop och personalen, kanske den största vid någon af Paris teatrar, står på bar backe. Det finns sujetter, som icke fått sin lön på ett helt års tid, utan ända hittills lefvat på hoppet, och det blir man minsann inte fet utaf. Det finns dock ett tjog andra teatrar, som liksom så mycket annat här i Paris, mot kontant erkänsla tager emot oss med öppna armar. Om undertecknad likväl i förtroende skulle omtala att han har fri entråe här och der, och icke allenast en utan två biljetter till fauteuils dorchestre, både på Stora operan och Teatre francais, sådana der platser, somkosta ända till 12 francs en location — upptager ni det kanske blott som ett tomt skryt. Jag har dock endast velat idagalägga huru utmärkt förekommande parisarne kunna vara äfven mot temligen obekanta främlingar. En skymt af sådan arighet har aldrig visats mig i mitt fädernesand på den s. k. nationalteatern. Slik ära Sverge tillkommer allenast få — men utvalde. Stora operan har en längre tid gifvit Faust. 3ounod har tillagt åtskilligt nytt, som vi cke hört i Stockholm. Isynnerhet har han ;mskapat balettmusiken. Baletten, förestälande en orientalisk fest, är ett utomordentigt bevis på den rikedom, man här brukar utveckla i denna branche. Att sinnligheten illtalas på ett otvetydigt sätt liggeri sjelfva impet för operan. Collin (Faust) och Carvalho (Margaretha) iro utmärkta artister. Hr Castelmary är en ielt ung sängare, hvilken några gäpger desuterat som Mephistopheles och gjort rätt