Aftonbladet – 30 juni 1869, sida 3

Stora upptäckter i Roms katakomber. Andra bandet af Rossis La Roma sotteranea cristiana har för kort tid sedan utkommit Hvilka oväntade upptäckter komma oss hä1 till möte! Hvilka händelser, hittills miss tydda och föga kärda, stå nu klara för våra ögon! MHvilka obekanta personer träda fram i dagen! Påfvarnes historia för tredje seklet måste omskrifvas, och Rossi har framlagt dokumenter, aldrig anade af dem som hållit sig till Baronins. Alla som intressera sig för romerska kristendomens historiska upprinnelser, följa med den lifligaste uppmärksamhet Rossis arbeten. Det är numera knappt något annat än den stora kristna lägerplatsen för de döda, som kan lemna oss nya vittnesbörd om detta så betydelsefulla och så föga kända tidskifte. ossi är omgifven af understuckna och förfalskade handskrifter, monumenter i ruioer, stofthöljda inskrifter. Han måste fylla hvad som saknas, återställa det förlorade. Utan tvifvel är ingen mera lämplig härtill. Han har förberedt sig genom ett omätligt stadium, grekiska och romerska fornverldarne äro honom lika förtrogna, han känner klassiska litteraturen och hedniska fornkunskapen lika väl som kyrkofäderna och de kristna monumenterna. Rossi upplåter här för oss Callisti begrafningsplats, en af Roms betydligaste och hittills fullkomligt obekant. Man kände ej en gång dess belägenhet och man sökte den på orätt ställe. Efter att ha återfunnit den, har han skrifvit dess historia. Gamla författares vittnesbörd och egna undersökningar på stället lemna honom medel att skildra de öden, som denna begratningsplats undergått under två århundraden. Det är denna historia, som vi under hans ledning skola berätta. IL Rossi tror ej, att den nya religionen våldsamt brutit med alla äldre bruk, och han har för mycket studerat romerska fornverlden för att ej inse, att hon ofta bevarat hvad som förefanns före henne. Inskriptionerna visade honom att, bland magnaters eller rikt folks frikostigheter möt sina vänner, klienter, tjenare, ingen var vanligare än gåfvan af en grafplats. Han förmodar då, att dessa rika, blifna kristne, varit trogna sina vanor af välgörenhet, en sak som tycks naturlig. 1 dessa vidsträckta begrafningsplatser, som de inrättade vid kanten af de stora vägarne och som ofta omfattade hela plogland, gåfvo de vanligen en graf åt sina frigitna af båda könen och åt alla deras efterkommande. Hur naturligt då att dermed ihågkomma äfven dem som delade deras tro. Lagen skyddade detta testamente liksom alla andra; ingen hade rätt att hindra exekutionen, och det var påfvarne, förvaltare af allt hvad som rörde grafvarne, hvilka borde vaka öfver de kristnas. Callisti begrafningsplats är äldre än man kunde tro af det namn, hvarunder han är känd. Allt häntyder på senare hälften af andra seklet. Flera fabrikantmärken vittna om Marci Aurelii regering. Dessa arbeten äro då äldre än påfvarne Zephyrinus och Callistus, hvilka lefde under Severus. Rossi sluter deraf, att det vid slutet af andra seklet, mellan Appiska och Ardentinska vägarne, redan fanns en begrafningsplats, som tillhörde de kristna. Han tror sig kunna försäkra, att denna plats tillfallit dem från någon magnat. Lyckligtvis är dennes namn lätt att finna. Cicero upplyser, att slägten CcciW Metelli grafvar voro belägna helt nära