Aftonbladet – 30 juni 1869, sida 2

än det kan hjelpaso, tänkte skolmästaren, 1 och på aftonen af första valdagen tog hanl hem med sig den till rang af valurna ut-lj nämnda trälådan, der röstsedlarne instoppats. s Jag vet icke om mairen gaf honom nyck-ldq larne till lådan eller om skolmästaren sjelf! var innehafvare af dem eller öm han hittuqeT! på något annat sätt att ÖPPNA jadan, men visst är, att den nitiske valprotekollsförän-: den beredde sig tillgång till att revidera lå-1 dans innehåll, Han tog ut alla sedlar, söm : innehöllo den oberoende kandidatens namn och förstörde dem samt stoppade i stället! lådan fall med priktiga vadsbdlar. d. v. s.l. med papperslappar, på hvilka han skrifvit. namnet på den kandidat, som anbefallts afl: prefekten och mairen. Efter denna öfverheten behagliga gerning gick skolmästaken medl. gä samvete till hvila och sof den rättfäriges sömn. Dagen derpå, som var andral valdagen, satt han åter troget på sin post ij. vallokalen för att bevaka sina principalers: intresse. Den dagen infunno sig jä eller inga valmän, ty nästan hela kommunen hade rö-l. stat. under loppet af söndagen. En kortl: stund före valsedlärnes öppnande kom dock l! en valman, hvilken då ännu icke röstat. l: Han hade på vägen mött en af sina vänner, som frågat honom på hvilken han ämnade j: rösta. På den oberoende kandidaten, blefi! svaret. Det är bra,, menade den som framställt frågan. Jag har också röstat på honom. Och så nedlades sedeln i vallådan. I . Uppräkningen af sedlarne började. Den första sedeln innehöll namnet på den oberoende kandidaten. Mairen kastade en mörk blick omkring sig. Skolmästaren såg deremot lugn ut. Sedel efter sedel upprullades, men ingen enda af alla de återstående innehöll namnet på den oberoende kandidaten. Prefektens och mairens skyddsling hade fått alla rösterna, med undantag af den revolutionära första sedeln. Mairen såg mycket belåten ut. Han var säker att blifva dekorerad den 15 nästkommande Augusti. Det var besynnerligt, sade en af de ofvannämnda männen till sin granne, röstade icke ni på den oberoende kandidaten? — Visst gjorde jag det, svarade den tillfrågade. Den första sedeln var just min. Det var den som var sist nedlagd i lådan. — Hm, återtog den förre, en och en pläga göra två. Nog vet jag att jag röstat på den oberoende, och likväl fick han blott en röst. Huru skall jag förstå det? — Jag har också röstat på den som ej fått flera än en röst, hördes från en bredvid stående. Och jag då, och jag, och jag, lät det i salen. Det var kanske ännu många flera som röstat på den oberoende, fastän de icke ville stöta sig med mairen och öppet tala om det; Saken kunde ej tystas ned. Mairen förktarade sig alldeles okunnig om underverKet, men skolmästaren tillkännagaf, då hsn ansattes af för många frågor, att han i det allmännas intresse ansett sig böra til försäkra en lycklig utgång af valet. Det skulle varit skam för kommunen, menade han, om den kandidat, som hr prefekten och hr mairen anbefallt, ej blifvit vald, och det hade kommunen nog sedermera mången gång fått ångra. För att göra saken komplett hade skolmästaren redan dagen förut skrifvit ut valprotokollet och der proklamerat den officielle kandidaten som vald samt till tids vinnande sjelf tecknat ett municipalråds namn under dokumentet. I Att sådant ofta nog bedrifves, lider intet tvifvel, men det drages ej alltid inför domstol, hvilket i detta fall blef händelsen. Jag kan gerna. uppgifva namnet på den kommun, I der saken tilldrog sig, fastän Aftonbladets läsare förmodligen ej känner den lokalen. Det var i Saint-Martin-dAuxy i departementet I Sadne-et-Loire. Inför domstol anförde skolmästaren till sin ursäkt, att den kandidat, hvars väljande han ansett sig böra befrämja, var anbefalld ej blott af prefekten Sjelf och mairen sjelf, utan äfven af folkskolcinspektoren i distriktet. P.. arme skolmästaren hade således trot gj böra verksamt gripa in i affären. 7. rg OSTAR Fa ; 0 vid rättegångs; ad a OCK hr Marliöres, pre; Jar --toire, skrifvelse till mairerna. 227 oeklagat utt jag ej har plats för 91 I vorsättning al ett så intressant doku-, eent, hvilket onekligen måste räknas till de Y historiska aktstycken, som en gång böra lemna värderika upplysvingar om det inre maskinetl riet under Napoleon. III:s regering. Men, frågar man sannolikt, hvilket straff ådömdes skolläraren? På varm rekommendation-af allmänna åklagaren blef-förfalskaren frikänd. Man ansåg honom otillräknelig. Mairen hade dock anförtrott honom ej blott protokollsförandet, utan äfven vården om valurnan, och han hade ständigt haft många förtroendeuppdrag inom kommunen. Han kommer sannolikt att äfven hädanefter hedras med sådana uppdrag, ty nu har han dokumenterat sig som pålitlig, om ock något enfaldig. Hvad skulle den stackars skolmästaren göra, då höga öfverheten uttryckligen tillkännagifvit sin vilja? Den höga öfverheten är i första hand mairen och dernäst prefekten. Kejsaren sjelf och hans ministrar äro alltför aflägsna för att komma med i räkningen. Om skolmästaren ej visade sig nitisk i höga öfverhetens tjenst kunde han tl kanske blifva afsatt — det har man sett på förr — och gå miste om sin pension, som han i annat fall erhåller om några år, hela 120 francs om året. Han har släpat i tretio år som skollärare, haft att kämpa mot prester och munkar och dumma bönder och nu börjar synen blifva svag. Under sådana förhållanden är det sännerligen minst sagdt oförsigtigt, att stöta sig med mairen. — Den som ej känner tillståndet i detta afseende inom: de franska landtkommunerna kan sannolikt ej ana hvilket tyranni. utöfvas af en maire, prefekten-paschans högra hand. Statens tryckande förmynderskap har sin för-. nämsta exponent i mairen. En invånare i en landtkommun kan egentligen förblifva likgiltig för hvad som tilldrager sigi staten och -licke behöfva bekymra sig om regeringens sy-I stem, men -han kan ej vara likgiltig för den a I kommunalregim. som han är underkastad. rr fö e PR I axet ww) fa mtl Aa BRP ll FR