Aftonbladet – 29 juni 1869, sida 2

— Mordet å de svenska missionärerna. Tidningen Arosi Westeras har mottagit följande utdrag ur ett enskildt bref, som nyligen ankommit till. en person der i staden från f. missionseleven OC. F. Johansson, bördig från Sevalla socken af Westerås län. Bemälde Johansson utgick förliden höst såsom kolonist med de missionärer, som då utsändes från Fosterlandsstiftelsens missionsinstitut till Kunamalandet i Afrika. Oganna den 27 April 1869. — — — Jag vill i korthet meddela något om de senaste dagarnes sorgliga tilldragelse. Den 20 Mars hitkom en engelsman vid namn Powell med familj och en tysk för att jaga elefanter. IEmedan han icke kände vägen, icke heller kunde tala med Kunamafolket, så ville han, att någon af oss skulle göra honom sällskap, hvarför jag medföljde honom de två första dagarne. Tre elefanter, en noshörning, tre bufflar med flera stora djur blefvo af de stora kulorna fälda till marken här i Kunama. För vår ekonomiska ställnings skull beslöts, att broder Englund och jag skulle göra en resa till Massova, emedan konsul Mimnzinger hade lofvat att hjelpa oss, om något trångmål skulle inträffa. Då engelsmannen blef underrättad om vår ställning, lofvade han att hjelpa oss, hvarför vi kände oss mera skyldiga att stå honom till tjenst. Likväl ville han, att bröderna Elfblad, Kjellberg och jag skulle göra honom ressällskap till Massova, och detta voro vi villiga till, emedan vi med detsamma fingo uppköpa något för våra behof. Han ville ännu göra en resa till Tikavattnet (en provins af Kaunam) för att möj ligen döda flera elefanter. Onsdagen den 14 April lemnade han Kulluko, för att begifva sig på resan. Broder Elfblad medföljde. Nattqvarter togs i en by (Anegulla) fyra timmars väg från Kulluko, der han viile invänta Kjellberg och mig, som begifvit oss hem till Tendua och Oganna, för att göra oss färdiga till resan och äfven anskaffa flera kameler till hans sakers forslande. Torsdagen den 15 kommo broder Kjellberg och. jag till Kulluko. Det beslöts på aftonen, att jag skulle medfölja, men på morgonen ville jag icke, utan jag skulle möjligen gå efter eller ock stanna qvar i Kulluko, tills de återkommo. På söndagsmorgonen kl. omkring 4 väcktes broder Berglund och jag. som voro ensamma i Kulluko, af engelsmanmannens betjent, hvilken omtalade, att de på lördagen kl. omkring 10 f. m. blifvit öfverfallna af Kunamafolket på resan till Tika. Kjellberg hade fått ett spjut midt igenom sig, likaså Mahrer (tysken). Betjenten skulle äfven fått ett spjuthugg, om han icke vändt sig om för att skjuta och således kommit ur vägen för spjutet, som nu endast träffade hans kläder. Elfblad, engelsmannen med hustru och son hade på morgonen rest en halftimme förut, och således visste icke betjenten, om de voro vid lif. Kullukofolket gick genast att uppsöka de döda och de möjligen lefvande. Jag ville äfven medfölja, men blef af en gammal man tillsagd, att jag skulle sitta hemma i mitt hus. Folket återkom med den underrättelsen, att engelsmannen, hans hustru och åttaärige son samt vår broder Elfblad på söndagsmorgonen blifvit, troligen i sitt nattläger, af folkets spjut genomstungna, likaså 3 af hans tjenare, som voro från Bogos (ett land, som ligger mellan Kunama och Massova). Således hafva sex europ6er och tre svarta blifvit offer för detta folks blodtörst.— — TLL