Aftonbladet – 29 juni 1869, sida 2

Er vön och tacksägelse till Honom, som leder menniskornas öden och nu beredt alla de församlade iterseendets glänje Derpå och enligt det uppsjorda ceremonielet följde uppvaktningar en corps hos de ännu lefvande professorer af filosofiska fakulteten, som redan år 1844 eller tidigare voro examinatorer. De voro icke mindre än fem till antalet: A. W. Ekelund, C. J. Hill, C.G. Brunius, . 5. Nilsson och, äldst bland dem alla, den nu 34-1 åriga J. W. Zetterstedt. Lektor Ahlander, primus bland 1844 års magistrar, tolkade å de öfrigas vägnar de känslor ar tacksamhet, som manat till afläggandet af dessa besök. Hos alla var mottagandet synnerligen hjertligt, och mer än en tår rullade ned i de fylda champagneglasen. Prof. Ekelund, hvars ögon sedan flera år äro slutna för det yttre ljuset, ådagalade uti sitt utförliga svar på den till honom framburna helsningen, att han dock med uppmärksamt deltagande följt sina fordna lärjungar på deras lefnadsbanor, i deras verksamhet. Det var verkligen rörande att se och höra den blinda läraren så åskådligt skildra sina kolleganter från 25 å 30 år tillbaka. Äfven Brunius hade många varma ord på hjertat; hans stämning var för tillfället mest elegisk, men hans gamla skämtsamma lynne kunde likväl icke heller nu förneka sig. Zetterstedt var särdeles rörd, då han besvarade helsningsorden. Hos Hill återfann man samma fryntlighet, som fordom; Nilsson, oaktadt sin framskridna ålder, var ännu rask och kraftfull; öfver de båda senare hade åren gått skonsammast fram. Efter uppvaktningarne skildes man åt för en stund, man ville besöka gamla vänner och bekanta, eller man ville flanera och taga det nya Lund i betraktande, så olikt det, som var sammanflätadt med kandidatminnena. KL 2 samlades man åter på stadshuset, der middag var anordnad i samma sal, hvarest promotionsmiddagen år 1844 intogs; äfven platserna vid bordet voro anvisade, liksom då efter promotionsprogramrniet, efter landsmanskapen. Vid hvarje kuvert låg en frisk lagerkrans. Blott två inbjudna gäster voro tillstädes: prof. Hill, som vid promotionen år 1544 var filosofie-fakultetens decanus, samt kontraktsj prosten J. O. Lindfors, vid samma tillfälle öfverik. Efter en tyst bordsbön tog Ahlander till orda och i klingande stanzer uppmanade alla att bekransa sig. Så skedde, och man satte sig Då det led mot slutet af måltiden, uppLjunggren och föreslog skålen för promoti ader utdelades anonymt insända verser. följde flera skålar: af Åhlander för 1844 års filosofiska fakultet, här representerad genom Hill, som tackade för skålen; af Peterson för qvinnan — våra hustrur, — hvarvid han uppläste en del af de verser till damerna, han såsom ultimus vid promotionen reciterat; af Dubb för marskalkarne, hvarpå Lindfors svarade. Sedan ordet blifvit förklaradt fritt, föreslog vidare Warholm en skål för våra barn; Blomstrand talade för universitetet, hvilken skål senare återupptogs och besvarades af Hill med en ny för Academia carolina; Ljunggren föredrog en versifierad statistika öfver de promoverade, hållen i hans vanliga eleganta stil, flödande af humor, pikant, utan att såra, onekligen festens glanspunkt; härunder inträffade ett telegram från Stockholm med helsningar från professorerna v. Däben, A. Anderson och Öhrström, äfven de 1844 års män; Ruth återkallade den bortgångna kamraten Otto Lindblads minne, hvarefter några af hans sånger afsjöngos; slutligen föreslog Lind skålen för värdarne. Öfver hela middagen var den gladaste sinnesstäraning utbredd; men glädjen har naturligtvis hos steg pro: D Iden 50-åriga magistern en annan prägel, än hos Iden 25-åriga; det var icke den nppsteRpag ysterI heten, det var snarare den inåtvän a fröjden. ehuru äfven denna mer än en gång gaf sig luft i lifliga hurrarop. — Scenen förlades nu till der gamla botaniska trädgården och den under est professorns vård stående stensalen, den fordna orangerisalen. Hit hade åtskilliga bland pro moti, äfven de utom Lund bosatta, medfört sina familjer, och genom damernas närvaro blef likhe Iten med en promotionsfest ännu mera illusorisk man fick också här tillfälle att betyga de dame sin tacksamhet, under hvilkas konsterfarna hän der de doftande lagerkransarne, som buros hel: eftermiddagen, blifvit ordnade. Det bör tilläggas att sådana äfven nedlades såväl på promotors :prof. B. M. Bolmters, som på de 1844 års magi strars grafkullar, hvilka i Lund gått förgängelser till mötes. Vädret var hela dagen mulet och ky ligt; under middagen regnade det, men mot aftö nen upphörde regnet och man kunde således om vexlande vandra omkring i trädgården eller slå si; ned i stensalen, der förfriskningar serverades un der Odins gudaögon. En och annan gäst tillkon I här; samlingen var väl icke mycket talrik, mer r I lifvad och glad, och det ena talet aflöste det an I dra under ett par timmars tid. Nu tågade ma i ned till det astronomiska observatoriet, hvars dyr bara instrumenter med förekommande artighet fö i revisades af prof. Axel Möller; månen och stjer norne kunde han likväl icke förevisa, enär himle fortfarande höll sig jemnmulen. KL 9 samlad sig de halfgångna jubeldoktorerna ännu en gång de ville gerna vara tillsammans så länge som mö, ligt. Det var dock icke fråga om någon promc tionsbal; så långt sträckte sig icke likheten; me en enkel sexa var arrangerad på stadsbussaler och derpå följde en afskedsbål. Ännu några skå lar tömdes, deribland en för äterseendet om 2 år; ännu några af de Lindbladska sångerna uUpI . istämdes; ännu en gång vexlades handtryckningai och först vid midnattstid bröt man upp och åf skildes — för att aldrig mer hör i lifvet så mar i graunt träffas igen. I FR nn j ;