Aftonbladet – 28 juni 1869, sida 3

1 me OR ee Kapten John Ericsson. Uti ett bref från en svensk i Newyork hvilket blifvit oss benäget meddeladt, läse nedanstående märkliga nyheter rörande vå frejdade landsman på andra sidan Atlanten Det skall helt visst intressera dig hvac jag nu har ätt berätta om vår utmärkt landsman John Ericsson. Det oerhörda anseende den store mästaren eger har 1 desse dagar på ett lysande sätt blitvit ådagalagdi och ibland härvarande ingeniörer väckt mycken uppmärksamhet, för att ej säga afund, I hvilket nog äfven blir förhållandet hos en öch ännan af våra hemmavarande pygmeer, som ej kunna lida den hyllning allmänna opinionen egnar det öfverlägsna snillet. SaIken är att spanska regeringen insett det vara ott oeftergifligt vilkor för att kunna qväfva upprofet å Cuba, att hindra amerikanska fribytare från att å Cubas kuster latidsätta våpen, ammunition och äfven manskap till understöd för de upproriska. De amerikanska autoriteterna göra visserligen hvad de kunna för. att förhindra dessa flibustierets afsegling från do amerikanska hamnarne, men det bar icke visat sig vara tillfyllestgörande. Spanska regeringen finner sig derföre nödsakad att med beväpnade fartyg omsluta Cubas hela kust, och då .depna kust icke blott är vidsträckt utan jemväl försedd med många hamnar, omzifna af sandbankar och ref, emellan hvilka endast slafringensbeva handlare och smugglare hitta vägen, måste regeingsfartygickeallenast vara mån: ga, utan äfven så ärundgående som möjligt. I enlighet härmed utgaf spanska regeringen sitt program och inbjöd de amerikanska ingeniörerna att inlemna anbud. Fartygens antal skulle blifva trettio, de skulle för ångmaskinen göra åtta mils fart; bestyckas med en eller två kanoner, finge ej vära iner än fem fot djupgående, och åtta månader efter kontraktets underskrifning skulle de alla vara färdiga. Då de ej hade ati uppträda emot andra fartyg än amerikanska privata passagerare-ångbåtar, erfordrades ej att de pansarkläddes. Legio af amerikatiska skeppsbyggmästare inkommo med anbud, åtföljda af ritningar, modeller och beskrifning. Kapten Ericsson gjorde äfven anbud, men endast med dessa ord: Jag förbinder mig alt inom fastställd tid leverera alla trettio fartygen i enlighet med faststäldt program, men med förbehåll att ag får konsiruera dem såsom jag finner för godt och utan alt deröfver nu yltra mig. Detta var allt, inga ritningar, inga beskrifningar. Några dagar efteråt erhöll Ericsson uppdraset att bygga alla trettio kanonbåtarne — len kanske största beställning som någonsin blifvit gjord. Fyrahundratusen dollarsi guld petaltes genast. Men nu blef det att arbeta. ?roblemet var svårt iföljd af det hittills oerördt ringa djupgåendet, som dock var ett eftergifligt vilkor. Den 66-årige mannen tällde sig vid ritbordet, och jag har mig iogsamt bekant att han dag efter dag stod er oabrutet 32 dagar. Men då voro icke lott fartygslinierna färdiga, utan ock alla rbetsritningarne och en stor delaf arbetet i ull gång i verkstäderna. Kontraktet underkrefs den 3:dje Maj och nu, den 10 Juni, ro allaredan färdiga 40 ångeylindrar af de 20 behöfliga, och i nästa vecka går. första åten af stapeln. Ett snabbare ingeniörarete har troligen aldrig egt rum. Båtarnes imensioner äro 110 fots längd, 22,5 fots redd, samt 59 tums beräknadt djupgående. . e erhålla 140 hästars kraft, två propellrar ; ch således fyra ångeylindrar. Kontraktet ireskrifver, i händelse båtarne ej blifva å stställd tid färdiga, en plikt af 20,000 dolrs för hvarje öfverskjutande månad. Du nner af allt detta att vår store landsmans cbeten med solkraftsmaskinen icke så uteutande upptager hans tid, att han försumar sitt yrke som fartygskonstruktör. A opos, så nämnde Ericsson till mig häromgen, att han genom sina instrumenter blift fullt förvissad, att solens dynamiska kraft 1 icke är så stor som förliden vinter, och t solstrålarnes temperatur är flera grader gre än under strängaste kölden förliden y; unuari. (ESS