nm fr 0, VV SM RAL HOIVåa Stående I Conciergerie och ett pår andra nätter liggans de på halm i Bicdtre. Detta har åtminstone händt några af mina vänner, hvilka aldrig visat några revolutienära tendenser, men ha den ovanan att prata alltför långt in på natten i Caf Madrid. Att bland de 1500 arresterade minst 12 å 1300 blifvit fängslade af misstag eller i brådskan eller af polisens otidiga nit, derom är jag fullkomligt åfvertygad. De öfriga 2å 300 lära väl ej heller vara särdeles farliga, om de också finna det roligt att skrika och ställa till så mycket ovär sen som möjligt. Jag kan verkligen icke uppvakta er med några intressanta meddelanden om stora sammansvärjningar, i hvilka Maszzini naturligtvis skall hafva spelat hufvädrollen. Mycket har jag hört talas derom, nemligen af dem som läsa utländska tidningar, men här vet man ingenting i den saken. Bullret på Boulevard Montmartre och i några andra delar af Paris är visserligen icke alldeles utan sammanhang med den då nyss förut slutade valrörelsen och i allmänket med det återväckta politiska lifvet, men det är dock ett ganska ytligt sammanhang och står till den stera rörelsen i liberal riktning, som nu genomgår Frankrike, i ungefär samma förhållande som en skrikande gamin de Paris står till en lugnt tänkande och klokt handlande, om sina skyldigheter och rättigheter fullt medveten medborgare. Redan vid ett par föregående tillfällen har jag fäst eder uppmärksamhet på den socialistiska propaganda, som åter rest hufvudet; men jag har också sökt visa att den rörelsen icke är så farlig, som mången inbillar sig och som det ligger i någtas intresse att utsprida. Att det var socialismen, som nu ställde till uppträdena här i Paris, tror ingen, som känner förhållandena något närmare. Änvu mindre tror man att dessa uppträden voro några försök af det republikanska partiet för att sondera stämningen och göra en liten repetition till revolution. Den tiden kan också komma, men den är ännu icke kommen, Ått kejsardömet en gång faller och att det faller för republiken, derpå må man icke tvifla, men ännu är måttet ej rågadt. Gaturörelserna i denna månad kunna synas mystiska, men jag tror att jag kommer sanningen åtminstone mycket nära, om jag säger att de till största delen voro föranledda af helt vanlig nyfikenhet. Man ville ovilkorligt se hvad det skulle blifva af och derför samlades man i tusental på vissa punkter, der rörelsen alltid är lifligast och der en och annan gamir ej var sen att stämma upp Marseillaisen. Då ryckte polisstyrkan fram och bar sig dumt åt, hvilket visst icke är första gången. Polisen är en institution, som förtjenar alla goda medborgares aktning, så länge den uppför sig på ett förståndigt sätt, men det händer tyvärr att den förgar sig någon gång, och detta synes också hafva varit fallet dessa Juniaftnar i Paris. Utan att förbise det högst kinkiga värf polisen har att utföra och ej okunnig om huru en kittslig pöbelmassa kan reta ordningens upprätthållare, fordrar man dock att dessa sistnämnda icke låta hettän taga öfverhand och sjelfva blifva de angripande. Det var först efter polisens alltför våldsamma och oförståndiga angrepp på fullkomligt fredliga medborgare, dvinror och barn, som en. ursinnig pöbelhop drog öfver Boulevarderna, krossande lyktor och omkullkastande tidningskiosker. Att denna pöbel ropade lefve Lyktan, under det den krossade så många lyktor den kunde komma åt, är alls deles icke något tillräckligt bevis för det påståendet, att rörelsen skall hafva utgått endast och allena från missnöjet öfver att Rochefort, lyktmannen, icke blef vald till folkrepresentant. Några gatpojkars vilda framfart är sannerligen icke en politisk demonstration. Det var också just detta, som snart insågs af det öfvervägande antalet bland pariserbefolkningen. Om man den första dagen af oordningarne tagit dessa för ett oundvikligt utbrott af allmänandan, som måste gifva sig luft, och derför tycktes finna nöje uti skriken samt, som jag nyss sade, gick ut för att se hvad det skulle blifva af, så ledsnade man snart vid det nöjet och ogillade på det högsta oordningarnes fortsättande. Man gick till och med så långt, att man ville hjelpa polisen mot de skrikande pojkarne, men då hände det, att den i dessa lofvärda afsigter utkomne medborgaren arresterades och fick öra bekantskap först med Conciergerieängelset och sedan med kasematterna i Bicetrefästet. I förbigående anser jag mig böra upplysa, att det var i det lilla yjästet i Bicötre, som fångarne inkastades, mellan 1000 och 1100, och icke i den stora välgörenhetsinrättningen och dårhuset med samma namn, hvilken också förut begagnats till fängelse och som bland annat är i det afseendet bekant sedan den stora revolutionens dagar. Fästet Bicetre, beläget söder ut från Paris och i grannskapet af det nyssnämnda hospitalet, utgör en bland de små detacherade fästningarne, som ligga spridda utanför fortifikationsvallen. I Bicetre finnes 20 kasematter och af dessa inrättades 10 i största hast till fängelse. 100 å 110 fångar inlogerades i hvar och en. Man håde icke det nödvändigaste åt dem, men lät det i största ! nast föras dit från det stora fattighuset. Att somforten likväl icke var särdeles stor, kan : nan lätt förstå. Personer af den mest olika : ambhällsställning fördes huller om buller in i asematterna. Man fick sig en spilkum då-! ig soppa, en träsked och en halmkärfve och )! å måste man sörja för sig sjelf. Atmosfeen var förskräcklig i dessa kasematter, ur vilken ingen släpptes ut för att tillfredsställa L. e naturliga behofven. 1 Man kan lätt tänka sig huru vistelsen i! vonciergerie och på Bicetre skulle smaka enr legant på Boulevard Montmartre. Han sit! er på Boulevarden, läppjar på sin Mazagran, S tanför Madrid, Varigtes eller Suede ochs auserar med sina vänner, då en skara poj-S ar drager förbi och ropar lefve Lyktan.s fter följa en skara polisagenter som se lika h assionerade ut som pojkärne, fastän deicke S rika så högt och så enfaldigt. f Vår vän eleganten är en tyst åskådare till tf It detta eller ock gör han en foglig anmärking deröfver till sina vänner och fortfar att NnHia nå sin Mazaoran Då kan ack hända I U an a