(Insändt.) Anhålles vördsamt om plats i tidningen för följande uppsats: Oscarshamns af naturen utmärkt danade hamn håller på att i dess inre del helt och hållet förstöras i brist af omvårdnad. Någon muddring har, insändaren veterligt, ej någonsin der blifvit gjord, och till följd deraf är hamnen i närheten af Skeppsbron till den höga grad uppgrundad, att ångbåtar, som der lägga till, icke allenast understundom taga fast i muddern, utan riskera att mot i botten befintliga stenar få propellerbladen afslagna. — Då för några år se — i stället för att andra städer tidsenligt för trafikens underlättande nedsätta sina hamnafgifter — denna stad lyckades få sin taxa för hamnen mycket förhöjd, trodde insändaren och flere med honom att detta var för att skyndsamt få den då befintliga, icke obetydliga, hamnkassan så ökad att man genast kunde anskaffa ett erforderligt mudderverk och börja arbeta dermed. Men i denna tro har man blifvit sviken och detta oaktadt hamnstyrelsen under tiden fått flera påminnelser om skyldigheten för densamma att hålla hamnen i vederbörlig ordning. Insändaren, som villigt erkänner Öscarshamns invånares raskhet i verksamhet och framåtgående, tviflar dock mycket på att styrelsen för hamren blifvit lemnad åt dertill lämplige personer och fruktar att, om den rådande slummern tog denna styrelse varar längre, trafikerande, som dermed icke kunna vara belåtna, genom ansökning derom på vederbörlig ort söka få dervarande hamnuppörd afskaffad intilldess att hamnen blifvit försatt i erforderligt skick, hvartill uppbörden i främsta rummet är afsedd, . Insändaren torde Bnart få anledning återkor,ma till denna apgelägenbet och lofvar att då elysa en del andra förhållanden. VA