Aftonbladet – 25 juni 1869, sida 3

Tack för hvar narciss, för hvarje Byrån, Stor tack för den wermländska blicken så ren, Och hören, studenter, nu hvar och en; För Wermland ett lefverop höjen! Måns Hultin. ) Det lärer ha regnat på eftermiddager Det har jag icke märkt, sade adj. Fries jsitt afskedstal. Samma förhållande tord Jock ha egt rum med den skara art oss, hvil. I ken skyndade att uppe i ett närbeläget skol Ihus taga en sväng med de unga damern: Jefter middagen. När de slutligen anlände til I stranden, gång på gång återkallade af de gäl laste ångbåtshvisslingar, perlade emellertic dropparne flodtals öfver deras anleten ocI hals, och de befunnos vara vida mer blött: än vi, som verkligen tagit emot regnet pi allvar. Men nu gafs icke längre någon par: don af bestyrelsen. Klockan var 10 8 pi qvällen. Alla måste ombord, de våta som de torra. Och så gingo vi till sjös under de sedvanliga hurraropen och hviftningarne. Angaren Amål är ett förträffligt fartyg Likväl var det litet trångt ombord, då omkring 135 personer skulle spisa afton och förses med liggplatser. Allt var emellertic anordnadt på förhand och uträknadt så att det skulle gå för sig. Snart gungade också hela skaran i godan ro öfver Venerns vågor. Till Seffle hade vid middagstiden ett telegram från Kristinehamn inlupit, hvilket inbjöd samtlige de resande vid sjutiden morgonen derpå till en enkel frukost, såsom det hette. Nu anlände vi också i rätter tid till Kristinehamn och fördes af de mest förekommande värdar med en och annan ursäkt för arrangementernas obetydlighet o. s. v. upp till denna måltid. Vid åsynen af de med förträffliga rätter rikligt försedda borden trodde väl emellertid de fleste att de blifvit förda vilse; ty är Kristinehamn en ort, der en tarflig frukost ser ut på det sättet, skulle det vara ganska roligt att derstädes få inbändiga en splendid, ja till och med en medelmåttig. Öfvermåttan förnöjde och välplägade fördes vi efter frukosten af våra värdar till en liten grönskande plats utmed ån, på hvars andra sida en behaglig utsigt yppade sig. Det bör ej fördöljas att ett större antal damer befunno sig i förgrunden af den utsigten. Som emellertid våra resande ej tyckte om att hafva det våta elementet så olägligt till hinders, företogo de sig att gå öfver ån — efter damerna. Genast lyfte sig också stämningen till förökad höjd och verserna för Wermland togos fram ännu en gång. Som detta var den sista kollationen under resan, tog sig prof. Nordling, sedan vi vederbörligen tackat våra värdar, den friheten att med några förbindliga ord vända sig till resebestyrelsen. Derpå afsjöngs en kör: Hvem är, som ej bestyrelsen minns, Fastän dess skugga mer ej finns, Fastän dess stämma tystnat har... 0. 8. v. Några minuter för tidigt kom emellertid jublet; ty sedan bestyrelsen på det artigaste tackat, företog den sig genast att på det mest oartiga sätt tvinga de resande att bryta det angenäma laget och begifva sig åstad till jernvägsstationen. Der fick hvar och en nu mera sjelf taga om hand sitt Töj och erhöll biljett till sin hemort, hvarefter skaran vid hvar station under vägen allt mer glesnade. Hurraropen, med hvilka de vid stationerna uppåt Stockholm stannande aftackades af det fortlöpande tåget, fortsattes emellertid med oförminskad styrka, uppehållna af en kraftig basstämma, i hvilken man trott sig höra adjunkten den och den, igenkänd på sin stora snusdosa. Åtminstone tyckte jag det lät så vid den station, der jag steg af. Fn. TORNA