Aftonbladet – 25 juni 1869, sida 3

Jag hoppas han inte får det infallet att sluta sin historia i sömnen, anmärkte kaptenen. Skall jag taga det rummet, Alfred? Nej, kapten Jorgan, hvarför skulle ni det? Han kunde visst inte väcka mig, om han också berättade sin historia från början till slut. Han ligger i sängen närmast dörrn, sade värden. Jag har varit och sett på honom en gäng, och han sofver som en sten. Godnatt, mina herrar. Kaptenen skakade genast hand med värden, på det mest entusiastiska sätt, alldeles som om han trodde det skulle gå lång tid om innan han fick det nöjet att åter genomgå denna nationella ceremoni, och följde derpå sin unga vän uppför trappan. Jaså, här är då ert rum, sade han och öppnade dörren helt sakta, och här i sin koj är den mannen som reste till sjös. Jag undrar hur han ser ut. Han andas djupt, eller huru? Sofver så godt som ett barn att dömma efter ljudet, sade fiskaren. Drömmer om sitt hem, kanske, svarade kaptenen. Nej, jag kan inte se honom. Sofver betydligt lugnare än Arsan Parvis, och nära på lika djupt, tror jag. Godnatt, reskamrat. God natt, kapten Jorgan, och tusen, tusen tack. Vänta till jag förtjent det innan du tackar mig, gosse,, svarade kaptenen och slog ynglingen vänligt på axeln. Sof godt och dröm om — ni vet hvem. FJERDE KAPITLET. Mannen som reste till sjös. Hvem var han, och hvad kunde han hafva att säga. Vi vilja låta mannen som reste till sjös, sjelf besvara dessa frågor.