Aftonbladet – 23 juni 1869, sida 3

förrän långt fram på förmiddagen. Han hörde då, till sin ledsnad, att Kristian längesedan rest. Han hade stigit upp långt före dager, ätit sin frukost vid ljus och begifvit sig af just i dagbräckningen, xså glad som en musikant på en marknad,, sade värden. Stefano och Battista voro qvar och väntade på min bror, för att från Kristian till honom framföra en vänlig helsning jemte bjudning till bröllopet. De båda bröderna voro också bjudna och ämnade gå till bröllopet, hvarföre min bror kom öfverens med dem att de alla tre skulle mötas i Interlaken följande tisdag. Derifrån skulle de i små dagsresor godt hinna till Kanderdalen i så god tid på torsdagen att de kunde följa brudparet i kyrkan. Min bror köpte några småsaker af fiorentinsk mosaik, önskade italienarne lycka till bättre handel och satt och såg efter de bortgående, så länge han kunde upptäcka en skymt af dem. Sålunda lemnad allena gick han ut med sitt album för att teckna; han tillbragte hela dagen ute och åt middag vid solnedgången. Efter måltiden tog han en bok för att läsa, drog sin stol närmare eldbrasan och lofvade sig några timmars ostörd ro och en behaglig sysselsättning. Det hade nu blifvit mörkt och regnade. Den fuktiga veden ville ej brinna bra; blåsten tjöt genom dalen och regnet slog på fönsterrutorna. Det var omöjligt att läsa, ty det elaka vädret upptog alltför mycket min brors uppmärksamhet. Har läste om och om samma ord utan att först: deras mening och föll i djupa tankar son ledde honom tillbaka långt in i flydda tider Så skred timma efter timma, och slutli gen var klockan elfva; han hörde porten stän gas och förstod att man dernere gick til hvila. Han beslöt att icke längre gifva ef ter för denna drömmande overksamhet, uta: