Aftonbladet – 23 juni 1869, sida 3

Våldsamheterna i Skärstra. Ransakningen vid Jerfsö häradsrätt den 2 och 3 Juni. (Från Aftonbladets referent.) (Forts. fr. JM 434) Ransakningen, som föregående dagen varat till Roma midnatt, fortsattes nu den 3:dje klockan .m. Carin Andersdotter, Vittnet bor i Per Larssården och hade icke varit på törget eller åhört dväsendet. Stående i fönstret i sin bostad såg hon nr Winter jemte 2 soldater komma in på gården, hvarest flera personer befunno sig, dels sysslande id sina skrindor, dels samtalande med hvarandra: Straxt . derpå såg hon jemten Henrik Henriksson träffas af ett slag af ett blankt föremål, så att han föll. Ett stycke derifrån erhöll en annan person, som vittnet förmodade var Per Andersson i Myra, emedan han sedermera inbars i stugan blodig, ett slag, hvarpå han tumlade omkull. Under tiden hade vittnet tillåst dörren till den inre kammaren, hvarest befunno sig 3 å 4 karlar, vittnets 2 barn och några minderåriga flickor. Hr Winter jemte de tvenne soldaterna kom då in genom det yttre rummet, bultade på dörren till det inre, tillägsande att han eljest skulle spränga den, hvarpå en öppnades. Hr Winter skrek då: Hvad är här för en folksamling, ut ska ni, hvartill vittnet genmälde: Kära söta, jag är gårdsmora, låt mig komma undan med barnen mina och gick. Hr Winter med soldaterna var då qvar inne i rummet: Gästgifvaren Oisson. Vittnet såg en qvinna bortföran, åtföljd af en folkhop af omkring 50 personer och medföljde sjelf att se hvad det skulle bli af; berättar för öfrigt som de flesta angående upprorslagens uppläsande och truppens nedryckande — hvarunder vittnet hörde någonropa hit med Winter,. Straxt sdan truppen nedkommit till vägen och folket syntes vilja vika uudan, hörde vitt net ett skott, som det tycktes af ett gevär, samt såg kort deretter hr Winter framför truppen med höjd revolver affyra 3 å 4 skott. Före eller genast efter första skottet gått hörde vittnet kommandot Eld eller skjut, men vet ej af hvem. Nästan samtidigt med revelverskotten aflossade truppen 5 å 6 skott, Truppen marscherade derpå ett stycke framåt, vittnet iakttog då hr Winter gå in bland folket och med revolvern tilldela tvenne personer elag i hufvudet. Hr Winter snafvade då, men reste sig genast upp, dock utan pistol, hvilken en tätt bredvid stående person tok upp från marken och höll i handen, hvarpå hr Winter fattade denne i kragen för att fråntaga honom pistolen, som lyckades dock efter motstånd från dennes sida. Derunder hade några personer kommit kring hr Winter, dock såg ej vittnet om de ofredade denne. Sedermera drog sig hr Winter tillbaka åt venster, mötte der en person, åt hvilken vittnet trodde br Winter säga gå eller dylikt och då denne ej genast gjorde detta slog hr Winter honom 1 eller 2 slag med pistolen, så att han blödande föll omkull, men reste sig åter. Vittnet gick sedan åt Igglunds gård för att på en bakvär ner åt åkrarne, derifrån förbi Sillns nedre går komma till Nils Ersson och mötte vid Igglunds en karl som höll sig för sidan sägande: De stack mig med bajonetten, så jag tror jag dör. Efter att hos Nils krsson hafva qvarstannat !, d 3, timme gick vittnet till Svedsgård, der hr Winter med 2 å 3 soldater då befann sig. Vittnet mötte der en person som frågade honom: har du sett Olander, då hr Winter närmade sig, tillsägande dem tvenne gånger: skilj er, med tillägg: jag skall suga blodet af er eller ungefär så. Hr Win ter hade derpå gått sin väg. På frågor förklarade sig vittnet vilja påstå att som han uppmärksamt följt hr Winter .ej sett honom på något sätt öf verfallas, men att han möjligen för någon sekunc kunde hafva förlorat honom ur sigte och dett: derunder tilldragit sig samt att handeln i stånt och bodar fortgått i början ända tilldess hr Win ter tillsade att bodarne skulle stängas. Nämndemannen Hans Larsson i Flästra. Di vittnet. andra dagen gick förbi Pålstomten mött han hr Winter, som tillsade de handlande oci personer, som gingo af och till: skingra er, jaj skall hålla annan ordning än här varit förut Tredje dagen passerade vittnet torget, hvarest e mängd folk befann sig och hurrarop uppgåfvos mest af pojkar, samt gick åt Igglunds gård, då ha; fick höra först ett skott och sedan flera och så Hilssktsnlikertesbadikebetrtetrr betet er