Aftonbladet – 23 juni 1869, sida 3

och undersåtlig vördnad måtte urarta till egen förströelse och derigenom till ofog. Om, under förbifarandet, här och der en lätt blomsterbukett, i stället att falla i vagnen, skulle träffa den höga herrn i ansigtet, så vore detta visserligen lätt förklarligt och äfven förlåtligt; men då man, under det han går till fots, kastar tjocka buketter rakt i hufvudet eller i ansigtet på honom, så att, såsom det skedde vid ingången till villan nere vid stranden, han med tårar i ögonen trädde in i sa len, så vill det verkligen våra Hohenzollrars ö vermåttan stora hjertegodhet och mildhet till för att öfverse med sådan otillbörlighet och bibehålla sin tilldragande vänlighet. Åt den till fots vandrande furstesonen öfverlemnar man antingen i djupaste underdånighet en blomma eller strör man blommorna i hans väg, men man kastar dem icke hejdlöst genom luften, så att blombuketterna flyga omkring och såra såsom fiendtliga kulor. Saken talar tillräckligt för sig sjelf och skall säkerligen, utan att några polisåtgärder behöfva vidtagas, ej mera förekomma i Kolberg. Kolberg den 3 Juni 1869. v. la Chevallerie. Kommendant. — En kung som får höra sanningen. Från Korfu berättas följande historia: För några veckor sedan, då konung Georg af Grekland vistades här, gick han ensam på en promenad utom staden. Sean han gått ett långt stycke väg, såg han en landtbrukare, som arbetade i sin vingård. Han nalkades bonden och slog sig i samtal med denne, som icke misstänkte hvem han hade framför sig, endast på målföret anande en utlänning. På konungens fråga huru affärerna gå i Greklahd, svarade bonden att föreningen af joniska öarne visserligen var bra i och för sig, men att man hade väntat sig något mycket bättre deraf i alla fall. Våra embetsmän äro rena banditer,, tillade han, och så uppdrog han en skildring öfver såväl de lokala som högsta embetsmännen kring konungens erson. Men hvad gör då konungen? frågade eorg. — Konungen är en pojke, som icke känner oss och som tror på hvem som helst. Om han ville köra bort hela packet kring sig, så kunde det blifva godt af — Efter åbörandet af dessa pittra sanningar gaf konungen bonden en guint och aflägsnade sig. — Svafvelgrufvor hafva, enligt en dansk vetenskaplig tidskrift, anträffats vid Röda hafvet på två ställen, nemligen vid Djemsah och Ranga. Det förstnämnda af dessa ställen ligger på afrikanska si dan af Suez-bugten, 160 sjömil från Suez. På något afstånd från hafvet reser sig midt i sandöknen ett 600 fot högt berg af betydligt omfång och som allt igenom består af svafvel och genom sin gulbruna färg starkt sticker af emot sanden. Svaflet erhålles genom sprängning, liksom i ett stenbrott, och är endast genomträngdt af en ringa qvantitet gips. Der hafva byggts ugnar, i hvilka svaflet renas genom omsmältning, och råsvaflet bringas ned till stranden, der det under ebben inlastas i fartygen, då det ligger torrt. Vid verket arbeta 10 europeer och 110 araber, hvilka förses med vatten Ach alla lifsförnödenheter sjöledes från Suez. Produktio. eP är beräknad till icke mindre än 5— 6090 centner N månaden, och allt svaflet levereras, 4, till vicekonungen af Egypten enligt ett kontran.7 . till ett pris af 41, frones för centner. Vid Kanga, un der svaj et likaledes före OMMer i klippan, har brytningen ännu ej börjat. a — Brefvexlingen mellan Fv. Dta Staterna och Europa öfver Hamhurg under sista aret visar en totalsumma af 9,532,352 bref, befordrade delst ångbåtar, tillhörande fem bolag.