Aftonbladet – 22 juni 1869, sida 3

En graf! upprepade Kristian nedslagen. Diable! Det vore just inte någon passande bröllopsgåfva. Hon kän aldrig ana att det är en graf, om pi inte säger henne det,, menade Stefano. Kristian skakade på hufvudet. Det vore ju så godt som att bedraga henne, sade han. E Men, upplyste min bror, den öfver hvilkendetta graftempel byggdes, blef död för aderton eller nitton huudrade år sedan. Man glömmer nästan att han någonsin varit begrafven der. : Aderton eller nitton hundrade år? Då var han ju en hedning? Utan tvifvel, om ni menar att han lefde före Kristi födelse. 3 Kristians ansigte ljusnade ögonblickligen. Ah, det är en annan sak, sade. han, tog upp den lilla linnepåsen, der han förvarade sina penningar och betalade genast den begärda summan. En hednings graf är så godt som ingen graf alls. Jag skall låta infatta den i en brosch åt henne, när jag kommer till Interlaken. Nå, Battista, hvad skall ni ha med er till Margherita, när ni kommer hem? : Battista skrattade och skramlade med sina åtta francs. Det, beror på huru handeln går., sade han. Om vi få god förtjenst innan jul, så köper jag henne-kanske en Hvit klädning af schweizerkammarduk, näl vi komma till Bern. Men vi ha redan varit borta sju månader och vi ha knappt hundrade francs öfver, när vår resa är betald Och nu föll tålet på helt andra saker florentinarne plockade in sina skatter; Kristian spände igen sin rensel, och alla tre jemte min broder, gingo ned för att äta fru kost på verandan utanför värdshuset.