Aftonbladet – 21 juni 1869, sida 3

TINY TER IYyv VI BPHe WeIBE FRERPUE meren; men här om någonsin gaf sämja rum och glädtigheten var under tiden ijemnt stigande. Från läktaren hölls efter slutad måltid ett briljant föredrag af studentsamfundets i Kristiania ordförande, kand. Fritz Hansen, som slutade med att utbringa ett lefve för den närmare sammanslutningen mellan nordens folk, sedån han förut citerat ett yttrande af finnen Alfthan vid ett annat tillfälle: vår räddning är att rycka den stora massan med oss. Denna skål dracks naturligtvis med entusiasm. Derefter föreslog fullmäktig Krogh en skål för Island och en dito för Söder-Jylland, hvarpå man lemnade salen och ånyo spred sig omkring i Havenr. Följande verser af hr Jonas Lie utdelades (Mel. I Rosenland under Sagas Hal.) då; Midt i en Jerntid, som ikkun tror den Magt, som Vaabnene vinde, Du ligger roligt, du höje Nord, i Aändens Sollys og skinner; din Storhed er ei Guld og Pragt og eiKanoners Torden, pogot dt er?en stille Verdensmagt for Hjertets Sag paa Jorden. Vist maa end slaaes mangt Aandens Slag for dig bag korsede Skjolde, men Tanken staar som et Solskinsflag paa Nordens grönnende Volde; og frygt dig ei, du lille Her, som modigt vover Striden, hvert Ungdomskuld i Norden bs en Fylking ny ind i deön! t Ja hil dig, hellige Hjem i Nord, hvorover Nordstjernen vaager! Gud gier dig Seiren, fordi du tror igjennem Tidernes Taager, . fordi med Enfolds fromme Sands du Aandens Storvej kjender, og berer i dit Sind den Glands, som paa din Himmel brzender. Från danskarne utdelades äfven verser af Hostrup, så lydande: Höje Nord, Friheds Hjem! Ei for Mör t til at true, Men for Solen til at-Iue Og for Liv til at Lad det bryde! la Stem roe frem. det gjere! ej Strömmen! taal dens Bragt Den vil bere Gröde til en Sommerdag. Höje Nord, Sangens Bo; — Ikke den, der dvalebinder, — Den, der tender Glöd paa Kinder, Först gjör fri og saa gjör fro. Kald dit Chor fra Skovens Sale! Ler i Sky det Vinger slaae: Ler det dale Dybest ned til Bondevraa! Höje: Nord, Haabets Borg! Hvor det op i Mulmet vzlder, Hvor utrzettelig det melder Vaarfryd efter Vintersorg. Nyd det ind i Drenge kjekke, Saa de lee ad Jetters Larm! Lad det Iegge H Lys i Tanken, Staal i Armb Höje Nord, Kempehal! Det erTid, at Kraften kjendes, Det er Tid, at Sener spendes, Tid til Stigen eller Fald. Kald paa Heltene, der blundet Saml i eetde skilte Raad! Og i Månde 77? Leg os Ordet, som er Daad. Derefter äskades. ljud och mannen med de mejslade anletsdragen, vår Thore Eries framträdde på balkongen. -Han hölsades genåst med applåder. Det torde förefalla besynnerligt,, yttrade talaren, att en svensk började sitt föredrag med att omnämna det han vore framtvinga af tyranner. Den svenska. bestyrelsen hade emellertid envåldsmakt; den hade sagt till talaren gå fram ! och nu måste talaren med en berömd mansäga: Här står jag och kan icke annat — Hvad skulle han nu tala om? Intet låge närmare till hands. än att tala om studentmöten. Ala bonheur! Tal började ihed att gratulera den man, som kommit upp med denna välsignelserika inrättning, derföre att hans namn ej var kändt. Hans ben skulle nemligen;då, ha detatsiupp till reliker och huru stort besvär skulle ej sedan den arma menniskan haft att samla hop dem igeti, när sådant en fång för ordningens skull måste ske. — Emellertid ville tal., såvidt möjligt, vara systematisk i sin framställning Han ville på lämpligt sätt indela sitt. ämne; Studentmöten kunde visserligen fndelas på många sätt, till exempela) i sådana som blifva utaf och b) isådane-som ej blifva utaf; men tal. önskade för sin del skilja dem i stora och små. De stora vore axiomer; man hade dem för ögohen och behöfde ej på dem spilla må ao; med de små vore återigen ett antät förhållande; de voro sådäne, i hvilka bestyrelse och samtlige ledamöter utgjordes af två å tre studenter från de olika skandinaviska länderna, hvilka — studenter — sammanträffat vid en filbunke högt uppå Norges fjell eller; kring en tallrik varma ärter i Östergötland. Tal. kunde ej neka att med all aktning för de stofa, hans sympatier lutade åt de små och Han vöre öfvertygad, att de vänskapsförbindelser, som vid dessa senare knötos, vore minst lika varaktiga, som de, hvilka de förra buro med sig. Han ville af allt hjerta önska att många små studentmöten kommo till stånd; grannsämjan och den ömsesidiga bekantskapen skulle må väl derutaf. Slutligen anhöll tal., att de närvarande medlemmarne af det stora studentmötet, måtte göra ett lämpligt slut på hans föredrag genom att höja ett hjertligt lefve för många, många små studentmöten. En vydelig talare — en peen mand — så ljöd det rundt omkring mig sedan hr Fries slutat och man påstår att flere danske tenorer tagit väsentlig skada af de skreckelige, hurra, som de små studentmötena aflockade dem. Det dröjde ej länge härefter förrän en annan glad svensk student uppträdde. Det var kand. Måns Hultin, alias Måns Månsson, som framträdde på balkongen och afsjöng följande af honom författade verser: Norske Studenter! Ett ord blott helt kort, Kort, som det här bör sig skicka: Var det då derför som vi reste bort, Att se ett hem; mot oss blicka: Hemmastadd alltså bland. skålar och glam, Upsalatruppen sin Helsning bär fram Hit till er bröder, I barn af en stam, Som kan båd kämpa och dricka! Så få vi hdlsa från mor och från far Till alla norrmän här inne. i Godt våra fäder i fc da dar Tran rr a AL är