Aftonbladet – 21 juni 1869, sida 3

alla provinserna; ryska har blifvit embetsspråket, såväl för de underordnade embets4 männens skrifvelser till de högsta myndighe. terna som mellan dessa inbördes; embetstidningarne ha blifvit ryska; några högre rys ska skolor ha Blifvit inrättade, till och med en för unga flickor i Riga, och ryskan har till en början blifvit undervisningsspråk i måtematik i alla statsskolor, medan man ännu icke vågat göra Dorpats universitet till ryskt. Man har derjemte börjat använda namnet de lettisk estiska länderna, i stället för de tyska Östersjöprovinserna, liksom Lithauen nu vanligtvis kallas de nordvestra och Ruthenien de sydvestra guvernementerne; Po len har man tänkt på att döpa om till lan det vid Weichsel. — Afven i andra förhål-, landen visa sig de verkliga ryska sträfvane dena, nemligen begäret att utplåna alla egendomligheter. som finnas i hela riket, antinfen de ligga i språket eller religionen; den örsta riktningen närmast representerad af ministrarne Miljutin och Selenoj samt af Katkow och Aksakow i Moskwa. Den första riktningen har närmast gifvit sig tillkänna genom flera förändringar i förvaltning och lagskipning i dessa provinser, hvilka hittills bibehållit många gammalmodiga inrättningar samt genom en hötelse att Här äfven införa den ryska lagstiftningen för landsbygden om gemensain jordegeridom i landtkommunen, ehuru den lärer långtifrån ha verkat lyckligt i sjelfvä Ryssland: Hotelsen blef likväl icke allvar af, men var starknog för att framkalla en förtroendeoch tillgifvenhets-adress till kejsaren från hela ridderskapet. Den andra riktningen har deremot yttrat sig i förföljelser mot protestanterna. Under Nikolaus öfvertalades nemligen en mängd bönder att gå öfver till grekiska kyrkan, genom löfte om materiella fördelar; men då dessa löften icke uppfylldes, ville de återvända till sin gamla -kyrka och i alla händelser icke låta döpa sina barn i den nya. Men följden deraf blef, att många barn alldeles icke blefvo döpta och en mängd äktenskap aldrig ingingos, ty protestantiska prester vågade icke administrera vid dessa handlingar. TI följd häraf äro ester och letter ingalunda böjda för att sluta sig till ryssarne; en betydlig utvandring har äfven börjat ega rum från Estland, eget nog till södra Ryssland; der man bar inbillat utvandrarne att deras tro och språk röna mera skonsamhet. — Emellertid ha oroligheter utbrutit i södra Ryssland, d. v. s. i dess östra del, och dessa ha framkallats genom ryska fögeringens benägenhet att göra allt så enformigt som möjligt. Den har nemligen gifvit kirgiserna en ny författning, hvarigenom de enskilde höfdingarnes makt skulle betydligt inöskränkas; men detta ingrepp i deras pamla sjelfständighet ville de icke tåla. De a derför gjort uppror och utropat en oberoende: khansamt således förklarat sig vilja lösslita sig från ryska väldet. Handeln i hela denna landsdel ligger nere och karavanerna från Sir-Darja hafva upphört att komma. Men ej nog med detta, upproret har äfven spridt sig till kalmukerna och en stor mängd af de Donska kosackerna ha slutit sig till det. Hela sträckan mellan Volga och Ural är således i:uppror; staden Uralsks besättning har måst gifva sig för ett anfall af 12,000 kirgiser. Det vår i denna trakt, som Pugatschew för 100 år sedan höjde upprorsfanan emot Katarina den andra, då han skakade ennes tron, och dessa stammar ha ännu bibehållit så mycket axf sina egendomligheter och afsitt vilda, krigarelif, att de kanske blifva svåra fiog att udderkufva. Eget är, att just -kosackerna, hvilka eljest alltid stått på ysslands sida, ha kommit de upproriska till hjelp. :Det berättas, att äfven 1 Lilla Ryssland råder: ett allmänt missnöje med regeringen. Ryska tidningarne berättade för icke längesedan; att Polisen i Schitomir upptäckt ett i hela Ryssland spridt, hemligt politiskt samfönd; att talrika arresteringar företagits och att man nu ämnar göra Kiew till en fästning af första rangen med 50—60,000 mans besättning, för att sålunda kunna hålla det stora taridskapet i tukt. Måhända kunna de 12 millionerna i Lilla Ryssland vara farligare för Ryssland är polackarne. TIalla händelser måste det anses för ett stort misstag af polackarne i Galizien, att de icke för. sonå sig.helt och hållet med ruthenerna, i likhet med hvad magyarerne ha gjort med kroaterne, ty derigenom skulle de kunna strida mot Ryssland i ett anfallskrig, i stället.fö såsom nu endast i ett försvarskrig, i TURKIET. Ett persiskt sändebud inträffade den 14 dennes i Konstantinopel för att i förening med turkiska regeringen söka utjemna de tvistigheter, som uppstått emellan Persien och Turkiet, ,