Aftonbladet – 19 juni 1869, sida 3

olycklige vännen Leitman biuivit aisänd Ul landet för att vårdas, samt klagas öfver bans häftiga lynne och vurmerier, hans tokiga prat om att köpa sig hus och om hans familj, bans förträffliga sångröst, utländska resa o. 8. v. I ett annat utdrag af ett bref, dateradt den 7 Mai detta år, saknande adress och underskrift, men tydligen skrifvet af den person, hös hvilken Leffman blifvit. enligt föregående bref, från Wallin inackorderad, säges, att Leffman lär sstormande och skrikande,, att han slagit ut I fönstren, så att nämnde person uppgifver sig ej kunna stå ut med honom; att han om nätterna vill gå ut och besöka sin Augusta m. m. För öfrigt bestred svaranden, att Leffman vore I fader till ifrågavarande barn. Kärandens ombud ansåg intet afseende böra fästas å hvad svaranden andragit, såsom ej på saken inverkande, och begärde vittnesförhör med I följande personer: med. doktor J. W. Boström, I förestånderskan för Pro Patria, kyrkoherden EkI dahl, dennes son kammarskrifvaren P. G. J. Ekdähl, badarmästaren C. G. Fernlund, timmermannen A. Pettersson och pigan A. Svensson, med anledning hvaraf målet uppsköts till annan dag. Då målet ånyo förekom, inställde sig käranden sjelf, åtföljd af notarien Hultgren, och å svarandesidan notarien Winroth. . Hr Hultgren tillkännagaf, att åtskilliga vittnen voro tillstädes samt ingaf en så lydande attest: Att göossebarnet Fritz Rudolf, född den 9 Aug. 1866 i Stockholm, är af oss undertecknade under äktenskapslöfte sammanafladt, varder härmed betygadt. C. R: Leffman, med hand å pennan. Augusta Sjöberg. Närvarande vittnen: N. J. Ekdahl, P. G. J. Ekdahl, J. W. Boström. Vittnena fingo härefter företräda, och berättade doktor fosträm: Att han vid förestående attests undertecknande blifvit såsom vittne tillkallad åf kyrkoherden Ekdahl samt inställt sig i Leffmans bostad uti huset n:r 32 Luntmakaregatan, der käranden och Leffman samt kyrkoherden Ekdahl och dennes son vid tillfället innevarit. Vittnet hade ej haft något uppdrag att undersöka Leffmans Sinnesbeskaffenhet, men hade under en qvarts timma uppebållit sig i Leffmans bostad, samt derunder åhört det samtal kyrkoherden Ekdabl haft med Leffman, hvilken i sitt tal varit fullkomligt redig, och hade vittnet ej funnit annat, än att detta samtal utvisat, att Leffman hade sundt förstånd samt i fullt mått åtnjöte alla sinnens bruk. Vittnet hade noga följt med samtalet, emedan kyrkoherden Ekdahl på förhand upplyst vittnet derom, att Leffman ansetts och då ännu ansågs sinnesrubbad. Kyrkoherden Ekdahl härefter hörd berättade: Att vittnet sedan 1858 varit bekant med Leffman, som då inflyttat i Adolf Fredriks församling; att förestående attest tillkommit genom vittnets och käraudens, Augusta Sjöbergs, åtgöranden; att sedan vittnet grund af auktoriserad läkares intyg, att Leffman behöfde vårdas såsom sinnessjuk å allmänt hospital, meddelat bevis derom, att sådan vård vore för bonom nödvändig, vittnet ln morgonen samma dag, då ifrågavarande handing underskrefs, blifvit uppmärksamgjord derpå, att Leffman ej skulle Vara sinnesrubbad, hvarföre vittnet gjort Leffman ett besök, för att förvissa sig om hans sinnesbeskaffenhet; att vittnet vid ankomsten till Leffmans bostad funnit denne sysselsatt. att smeka en liten, treårig gosse, till hvilken han yttrat: vär ej ledsen, min gosse, det är blott en lustresa, hvilket vittnet fann, att man inbillat Leffman, för att få honom att följa med till hospitalet; att vittnet frågat Leffiman, om den lille gossen vore Leffmans barn, samt att Leffman medgifvit detta, under förklerande, att modren bodde hos badarmästaren Fernlund; att vittnet derpå föreslagit Leffman att legitimera gossen, hvilket förslag beredvilligt antagits af Leffman; att vittnet då anpmodat sin son, som varit vittnet följaktig till Leffman, att afhemta modren, medan vittnet sjelf gick att uppsöka doktor Boström; att sedan alla blifvit samlade hos Leffman ifrågavarande attest, som uppsattes af vittnets son, blifvit för Leffman uppläst och af honom undertecknad med hand å pennan, enär han vore lam i högra sidan samt underskrifvits af Augusta Sjöberg, hvarpå sctesten bevittnats; att vittnet derefter under två timmar samtalat med Leffman om abstrakta ämnen, derunder Leffman visat ovanlig reda och skarpsinnighet, liksom förut vid alla de tillfällen, då vittni samtalat med Leffman; att denne sjelf särdeles klokt och förståndigt yttrat sig om sina sjukdomsförhållanden; att vittnet, då under förlidet år varit ifrågasatt att föra Leffman till Wadstena hospital på grund af läkares intyg om Leffmans behof af vård på nämnde eller annan dylik anstalt för Binnessjuka, derom utfärdat embetsbevis. Svaranden Winroth -hemställåe till vittnet, hvarföre vittnet i sina åtgöranåen, för att få ifrågavarande attest undertecknad, gått lömskt. tillväga i så måtto, att Winroth i sin egenskap af förmyddare för Leffman icke underrättats härom ör detta uttryck tillrättavirades svaranden af domstolens oräförande, och vittnet tillbakavisade äfven detsamma, förmälande att genom vittnets bemödande ett par hundra oäkta barn blifvit legaliserade; att vittnet icke tänkt på herr Winroth, under sina trägna göromål och upptagen helt och hållet af tanken att kunna befria Leffman från att föras till Wadstena, hvarföre vittnet ock genast, samma dag: attesten underskrefs, affärdat ett telegram till direktionen för nämnda hospital, hvari vittdet återkallade sitt på god tro gifna embetsintyg, viljande vittnet på sådant sätt godtgöra det lidande vittnet i förlitande på läkarens intyg varit på väg tillskynda Leffman; återkallande vittnet äfven öfriga embetsintyg, som vittnet, dertill föranlåtet af sin tillit till afgifna läkarbetyg, förut tecknat om nödvändighet att vårda Leffman å bospital. För öfrigt omnätnnde vittnet, att bland dem, som i först fästat vittnets uppmärksamhet på de oriktiga betygen, vore vittnets skrifvare Wahlberg; att I Leffmån, då han blifvit underrättad, att i stället fören dustress det varit fråga om att sända bonom:till: Wadstena, först visat förskräckelse och sedan förtrytelse öfver en dylik bebeudling; att Leffman, som vore född jude, mån vid mogen ålder öfvergått till kristenåomen, blifvit döpt den 24 sistlidne April, då tan jemte käranden begärt lysning mellan sig och käranden, hvarföre vittnet, som utfärdat prestbetyg och dopsedel, förklarat annat hinder ej möta ön att bevis från kärandens , giftoman ej kunnat vid tilfället företes. Kämmarskrifvaren Ekdahl uppgaf, att han, på sätt hane fader omvittnat, vid tulfället hemtat käranden från dess bostad hös badarmästaren Fernlund samt-fört bennetill: Leffmans hem, bestyrkande för öfrigt förloppet vid attestens underskrif; vande, . Vittnet hade Åhört samtalet mellan vitt. nets fader och Leffman samt funnit denne Tullkomligt redig och vid sina sinnens fula bruk. Då Leffman fått höra, att det varit om att sända honom till. Wadstena, bade han furst visat förskräckelse och derefter. yttrat förtrytelse, . Badarmöstaren fenlund vyppgaf: utt käranden sedan Juli månad 1867 bot hos vittvet; att Leffman isynnerhet under, vären 1868 ofta besökt käranden och ortast för vittnet, att han ämnade gifta sig moa Käranden, med bvilken Leffman sagt sig hetva en gosse; bvilken vårdåts hos Leffman, som vid sina besök hös käranden plögat medtaga gossen. Vittnet hbade-ej kunnat förmärka, att Leffman varit sinnesrubbad, men i Juni månad 1868, innan Leffman affördes tillPapradsberg, hade vittnet dock fonnit, honom vara besynnerlig, hvilket Leffman sjelf förklarat skulle härleda sig deraf, xt han blifvit ordiserad Carlsbader, som förorsakat honom sipnesoro, förklarande vittnet, att Leffman, sedan han i Februari detta år Aterkommit från Conradsberg, varit lagnare och och nöjdare till sinnes. t Tjensteflickan Katrina Pettersson hade haft tjenst hos käranden, under den tid då käranden å Pro Patria i Augusti månad 1866 blifvit förlöst med ifrågavarande gossebarn, hvilket vittnet varit och homtat på Pro Patria samt fört till kärandens bostad. Enkan Engholm; anställd vid Pro Patria, förmölde, att käranden, som varit intagen A Pro Pafria, derstädes förenämnde månad och Ar blifvit förlöst med ett gasseharn — Käpandan hada tfn