Aftonbladet – 19 juni 1869, sida 3

Rättegångsoch Pollssaker. Ovanlig rättegång. Vid Stockholms rådbusrätts sjette afdelning pågår för närvarande en rättegång, angående apotekaren C. R. Leffman, husegare här i staden, hvilken rättegång ådragit, sig vågar uppmärksamhet, hvarföre vi, efter att hafva tagit del af handlingarne, meddela en kort redogörelse för målet. Till rådhusrätten hade ogifta och omyodiga-Augusta Sjöberg uttagit stämning å f. apotekaren C. R. Leffman med yrkande, att hon, hvilken blifvit häfdad under äktenskapslöfte och den 9 Ang. 1866 framfödt ett gossebarn, i dopet kalladt Fritz Rudolf,mätte förklaras för Leffmans hustru och berättigas till giftorätt i hans bo, samt att bemälde gosse måtte såsom äkta legitimeras. Vidare yrkas i stämningen att, enär det vore omöjligt att med kallelse anträffa Leffman, då dennes förmyndare, e. o. hofrättsnotarien W. F. Winroth med våld bortfört honom, hvilken vore sinnad må käranden fullborda äktenskapet, och dolde Leffmans vistelseort, Winroth måtte kallas för att svara i saken. Då målet första gången förevar till handläggning, tillstädeskom v. häradshöfding Q. J. Hultgren, såsom ombud för käranden, och å svårandesidan iakttog hr Winroth inställelse. Svaranden bestred käromålet, emedan Leffman vid den tid han uppgafs hafva med käranden sammanaflat ifrågavarande barn. påstods hafva varit sinnesrubbad. Svaranden hade visserligen sett afskrift af en handling, hvari Leffman erkände sig häfdat käranden unoder åktenskapslöfte, men då äfven denna förbindelse tillkommit då Leffman af svaränden ansågs icke hafva varit vid sina sinnens fulla bruk, bestreds allt afseende hårå. Svaranden uppent vidare, att Leffman, som vore 55 år gammel, tidtals visat förståhdsräbbning, hvilken -1868 stegrats till den grad, att hän 4 börjanoaf Julismånad samma år måst å Conradsberg INtagns, hvarifrån han den 2 Februari detta år utskrefs. Svaranden inlemnade derefter till domstolen åtfkllina handlingar och bref, för att styrka nämnda förhållande: En relation af biträdande läkaren vid Uunradsberg, dr Sven Ödman, angående Lofiang